Psaltaren 39

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."

For the chief musician, for Jeduthun. A psalm of David. I decided, “I will watch what I say so that I do not sin with my tongue. I will muzzle my mouth while in the presence of an evil man.”

2 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

I kept silent; I kept back my words even from saying anything good, and my pain grew worse.

3 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

My heart became hot; when I thought about these things, it burned like a fire. Then finally I spoke.

4 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

“Yahweh, make me know when will be the end of my life and the extent of my days. Show me how transient I am.

5 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)

See, you have made my days only the width of my hand, and my lifetime is like nothing before you. Surely every man is a single breath. (Selah)

6 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

Surely every man walks about like a shadow. Surely everyone hurries about to accumulate riches although they do not know who will receive them.

7 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

Now, Lord, for what am I waiting? You are my only hope.

8 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

Rescue me from my sins; do not make me the reproach of fools.

9 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

I am silent and cannot open my mouth, because it is you who has done it.

10 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

Stop wounding me; I am overwhelmed by the blow of your hand.

11 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)

When you discipline people for sin, you consume the things they desire like a moth; surely all people are nothing but vapor. (Selah)

12 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

Hear my prayer, Yahweh, and listen to me; listen to my weeping! Do not be deaf to me, for I am like a foreigner with you, a refugee like all my ancestors were.

13 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.

Turn your gaze from me so that I may smile again before I die.”