Psaltaren 34

1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg. Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.

[A Psalm] of David, when he changed his behaviour before Abimelech; who drove him away, and he departed. I will bless the LORD at all times: his praise [shall] continually [be] in my mouth.

2 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.

My soul shall make her boast in the LORD: the humble shall hear [thereof], and be glad.

3 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.

O magnify the LORD with me, and let us exalt his name together.

4 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.

I sought the LORD, and he heard me, and delivered me from all my fears.

5 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.

They looked unto him, and were lightened: and their faces were not ashamed.

6 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.

This poor man cried, and the LORD heard [him], and saved him out of all his troubles.

7 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.

The angel of the LORD encampeth round about them that fear him, and delivereth them.

8 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.

O taste and see that the LORD [is] good: blessed [is] the man [that] trusteth in him.

9 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.

O fear the LORD, ye his saints: for [there is] no want to them that fear him.

10 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.

The young lions do lack, and suffer hunger: but they that seek the LORD shall not want any good [thing].

11 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.

Come, ye children, hearken unto me: I will teach you the fear of the LORD.

12 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?

What man [is he that] desireth life, [and] loveth [many] days, that he may see good?

13 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.

Keep thy tongue from evil, and thy lips from speaking guile.

14 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.

Depart from evil, and do good; seek peace, and pursue it.

15 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.

The eyes of the LORD [are] upon the righteous, and his ears [are open] unto their cry.

16 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.

The face of the LORD [is] against them that do evil, to cut off the remembrance of them from the earth.

17 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.

[The righteous] cry, and the LORD heareth, and delivereth them out of all their troubles.

18 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.

The LORD [is] nigh unto them that are of a broken heart; and saveth such as be of a contrite spirit.

19 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.

Many [are] the afflictions of the righteous: but the LORD delivereth him out of them all.

20 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.

He keepeth all his bones: not one of them is broken.

21 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.

Evil shall slay the wicked: and they that hate the righteous shall be desolate.

22 Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.

The LORD redeemeth the soul of his servants: and none of them that trust in him shall be desolate.