Psaltaren 31

1 För sångmästaren; en psalm av David. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

To the Overseer. — A Psalm of David. In Thee, O Jehovah, I have trusted, Let me not be ashamed to the age, In Thy righteousness deliver me.

2 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

Incline unto me Thine ear hastily, deliver me, Be to me for a strong rock, For a house of bulwarks to save me.

3 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

For my rock and my bulwark [art] Thou, For Thy name's sake lead me and tend me.

4 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

Bring me out from the net that they hid for me, For Thou [art] my strength.

5 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

Into Thy hand I commit my spirit, Thou hast redeemed me, Jehovah God of truth.

6 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

I have hated the observers of lying vanities, And I toward Jehovah have been confident.

7 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

I rejoice, and am glad in Thy kindness, In that Thou hast seen mine affliction, Thou hast known in adversities my soul.

8 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

And Thou hast not shut me up, Into the hand of an enemy, Thou hast caused my feet to stand in a broad place.

9 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

Favour me, O Jehovah, for distress [is] to me, Mine eye, my soul, and my body Have become old by provocation.

10 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

For my life hath been consumed in sorrow And my years in sighing. Feeble because of mine iniquity hath been my strength, And my bones have become old.

11 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

Among all mine adversaries I have been a reproach, And to my neighbours exceedingly, And a fear to mine acquaintances, Those seeing me without — fled from me.

12 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

I have been forgotten as dead out of mind, I have been as a perishing vessel.

13 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

For I have heard an evil account of many, Fear [is] round about. In their being united against me, To take my life they have devised,

14 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: "Du är min Gud."

And I on Thee — I have trusted, O Jehovah, I have said, 'Thou [art] my God.'

15 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

In Thy hand [are] my times, Deliver me from the hand of my enemies, And from my pursuers.

16 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

Cause Thy face to shine on Thy servant, Save me in Thy kindness.

17 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. (Sheol h7585)

O Jehovah, let me not be ashamed, For I have called Thee, let the wicked be ashamed, Let them become silent to Sheol. (Sheol h7585)

18 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

Let lips of falsehood become dumb, That are speaking against the righteous, Ancient sayings, in pride and contempt.

19 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

How abundant is Thy goodness, That Thou hast laid up for those fearing Thee,

20 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

Thou hast wrought for those trusting in Thee, Before sons of men. Thou hidest them in the secret place of Thy presence, From artifices of man, Thou concealest them in a tabernacle, From the strife of tongues.

21 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

Blessed [is] Jehovah, For He hath made marvellous His kindness To me in a city of bulwarks.

22 Ty väl sade jag i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

And I — I have said in my haste, 'I have been cut off from before Thine eyes,' But Thou hast heard the voice of my supplications, In my crying unto Thee.

23 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

Love Jehovah, all ye His saints, Jehovah is keeping the faithful, And recompensing abundantly a proud doer.

24 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.

Be strong, and He strengtheneth your heart, All ye who are waiting for Jehovah!