Psaltaren 22
1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
To the chief Musician upon Aijeleth Shahar, A Psalm of David. My God, my God, why hast thou forsaken me? [why art thou so] far from helping me, [and from] the words of my roaring?
2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
O my God, I cry in the daytime, but thou hearest not; and in the night season, and am not silent.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
But thou [art] holy, [O thou] that inhabitest the praises of Israel.
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
Our fathers trusted in thee: they trusted, and thou didst deliver them.
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
They cried unto thee, and were delivered: they trusted in thee, and were not confounded.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
But I [am] a worm, and no man; a reproach of men, and despised of the people.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
All they that see me laugh me to scorn: they shoot out the lip, they shake the head, [saying],
8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
He trusted on the LORD [that] he would deliver him: let him deliver him, seeing he delighted in him.
9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
But thou [art] he that took me out of the womb: thou didst make me hope [when I was] upon my mother’s breasts.
10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
I was cast upon thee from the womb: thou [art] my God from my mother’s belly.
11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Be not far from me; for trouble [is] near; for [there is] none to help.
12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Many bulls have compassed me: strong [bulls] of Bashan have beset me round.
13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
They gaped upon me [with] their mouths, [as] a ravening and a roaring lion.
14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
I am poured out like water, and all my bones are out of joint: my heart is like wax; it is melted in the midst of my bowels.
15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
My strength is dried up like a potsherd; and my tongue cleaveth to my jaws; and thou hast brought me into the dust of death.
16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
For dogs have compassed me: the assembly of the wicked have inclosed me: they pierced my hands and my feet.
17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
I may tell all my bones: they look [and] stare upon me.
18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
They part my garments among them, and cast lots upon my vesture.
19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
But be not thou far from me, O LORD: O my strength, haste thee to help me.
20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Deliver my soul from the sword; my darling from the power of the dog.
21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Save me from the lion’s mouth: for thou hast heard me from the horns of the unicorns.
22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
I will declare thy name unto my brethren: in the midst of the congregation will I praise thee.
23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Ye that fear the LORD, praise him; all ye the seed of Jacob, glorify him; and fear him, all ye the seed of Israel.
24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
For he hath not despised nor abhorred the affliction of the afflicted; neither hath he hid his face from him; but when he cried unto him, he heard.
25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
My praise [shall be] of thee in the great congregation: I will pay my vows before them that fear him.
26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
The meek shall eat and be satisfied: they shall praise the LORD that seek him: your heart shall live for ever.
27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
All the ends of the world shall remember and turn unto the LORD: and all the kindreds of the nations shall worship before thee.
28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
For the kingdom [is] the LORD’s: and he [is] the governor among the nations.
29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
All [they that be] fat upon earth shall eat and worship: all they that go down to the dust shall bow before him: and none can keep alive his own soul.
30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
A seed shall serve him; it shall be accounted to the Lord for a generation.
31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
They shall come, and shall declare his righteousness unto a people that shall be born, that he hath done [this].
