Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
To the Overseer. — By a servant of Jehovah, by David, who hath spoken to Jehovah the words of this song in the day Jehovah delivered him from the hand of all his enemies, and from the hand of Saul, and he saith: — I love Thee, O Jehovah, my strength.
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Jehovah [is] my rock, and my bulwark, And my deliverer, My God [is] my rock, I trust in Him: My shield, and a horn of my salvation, My high tower.
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
The 'Praised One' I call Jehovah, And from my enemies I am saved.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Compassed me have cords of death, And streams of the worthless make me afraid.
Cords of Sheol have surrounded me, Before me have been snares of death. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
In mine adversity I call Jehovah, And unto my God I cry. He heareth from His temple my voice, And My cry before Him cometh into His ears.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
And shake and tremble doth the earth, And foundations of hills are troubled, And they shake — because He hath wrath.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Gone up hath smoke by His nostrils, And fire from His mouth consumeth, Coals have been kindled by it.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
And He inclineth the heavens, and cometh down, And thick darkness [is] under His feet.
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
And He rideth on a cherub, and doth fly, And He flieth on wings of wind.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
He maketh darkness His secret place, Round about Him His tabernacle, Darkness of waters, thick clouds of the skies.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
From the brightness over-against Him His thick clouds have passed on, Hail and coals of fire.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
And thunder in the heavens doth Jehovah, And the Most High giveth forth His voice, Hail and coals of fire.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
And He sendeth His arrows and scattereth them, And much lightning, and crusheth them.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
And seen are the streams of waters, And revealed are foundations of the earth. From Thy rebuke, O Jehovah, From the breath of the spirit of Thine anger.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
He sendeth from above — He taketh me, He draweth me out of many waters.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
He delivereth me from my strong enemy, And from those hating me, For they have been stronger than I.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
They go before me in a day of my calamity And Jehovah is for a support to me.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
And He bringeth me forth to a large place, He draweth me out, because He delighted in me.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Jehovah doth recompense me According to my righteousness, According to the cleanness of my hands, He doth return to me.
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
For I have kept the ways of Jehovah, And have not done wickedly against my God.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
For all His judgments [are] before me, And His statutes I turn not from me.
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
And I am perfect with him, And I keep myself from mine iniquity.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
And Jehovah doth return to me, According to my righteousness, According to the cleanness of my hands, Over-against his eyes.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
With the kind Thou showest Thyself kind, With a perfect man showest Thyself perfect.
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
With the pure Thou showest Thyself pure, And with the perverse showest Thyself a wrestler,
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
For Thou a poor people savest, And the eyes of the high causest to fall.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
For Thou — Thou lightest my lamp, Jehovah my God enlighteneth my darkness.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
For by Thee I run — a troop! And by my God I leap a wall.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
God! perfect [is] His way, The saying of Jehovah is tried, A shield [is] He to all those trusting in Him.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
For who [is] God besides Jehovah? And who [is] a rock save our God?
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
God! who is girding me [with] strength, And He maketh perfect my way.
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Making my feet like hinds, And on my high places causeth me to stand.
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Teaching my hands for battle, And a bow of brass was brought down by my arms.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
And Thou givest to me the shield of Thy salvation, And Thy right hand doth support me, And Thy lowliness maketh me great.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Thou enlargest my step under me, And mine ankles have not slidden.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
I pursue mine enemies, and overtake them, And turn back not till they are consumed.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
I smite them, and they are not able to rise, They fall under my feet,
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
And Thou girdest me [with] strength for battle, Causest my withstanders to bow under me.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
As to mine enemies — Thou hast given to me the neck, As to those hating me — I cut them off.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
They cry, and there is no saviour, On Jehovah, and He doth not answer them.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
And I beat them as dust before wind, As mire of the streets I empty them out.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Thou dost deliver me From the strivings of the people, Thou placest me for a head of nations, A people I have not known do serve me.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
At the hearing of the ear they hearken to me, Sons of a stranger feign obedience to me,
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Sons of a stranger fade away, And are slain out of their close places.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Jehovah liveth — and blessed [is] my rock, And exalted is the God of my salvation.
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
God — who is giving vengeance to me, And He subdueth peoples under me,
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
My deliverer from mine enemies, Above my withstanders Thou raisest me, From a man of violence dost deliver me.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Therefore I confess Thee among nations, O Jehovah, And to Thy name I sing praise,
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Magnifying the salvation of His king, And doing kindness to His anointed, To David, and to his seed — unto the age!
