Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
To the chief Musician, [A Psalm] of David, the servant of the LORD, who spake unto the LORD the words of this song in the day [that] the LORD delivered him from the hand of all his enemies, and from the hand of Saul: And he said, I will love thee, O LORD, my strength.
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
The LORD [is] my rock, and my fortress, and my deliverer; my God, my strength, in whom I will trust; my buckler, and the horn of my salvation, [and] my high tower.
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
I will call upon the LORD, [who is worthy] to be praised: so shall I be saved from mine enemies.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
The sorrows of death compassed me, and the floods of ungodly men made me afraid.
The sorrows of hell compassed me about: the snares of death prevented me. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
In my distress I called upon the LORD, and cried unto my God: he heard my voice out of his temple, and my cry came before him, [even] into his ears.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Then the earth shook and trembled; the foundations also of the hills moved and were shaken, because he was wroth.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
There went up a smoke out of his nostrils, and fire out of his mouth devoured: coals were kindled by it.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
He bowed the heavens also, and came down: and darkness [was] under his feet.
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
And he rode upon a cherub, and did fly: yea, he did fly upon the wings of the wind.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
He made darkness his secret place; his pavilion round about him [were] dark waters [and] thick clouds of the skies.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
At the brightness [that was] before him his thick clouds passed, hail [stones] and coals of fire.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
The LORD also thundered in the heavens, and the Highest gave his voice; hail [stones] and coals of fire.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Yea, he sent out his arrows, and scattered them; and he shot out lightnings, and discomfited them.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Then the channels of waters were seen, and the foundations of the world were discovered at thy rebuke, O LORD, at the blast of the breath of thy nostrils.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
He sent from above, he took me, he drew me out of many waters.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
He delivered me from my strong enemy, and from them which hated me: for they were too strong for me.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
They prevented me in the day of my calamity: but the LORD was my stay.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
He brought me forth also into a large place; he delivered me, because he delighted in me.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
The LORD rewarded me according to my righteousness; according to the cleanness of my hands hath he recompensed me.
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
For I have kept the ways of the LORD, and have not wickedly departed from my God.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
For all his judgments [were] before me, and I did not put away his statutes from me.
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
I was also upright before him, and I kept myself from mine iniquity.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Therefore hath the LORD recompensed me according to my righteousness, according to the cleanness of my hands in his eyesight.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
With the merciful thou wilt shew thyself merciful; with an upright man thou wilt shew thyself upright;
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
With the pure thou wilt shew thyself pure; and with the froward thou wilt shew thyself froward.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
For thou wilt save the afflicted people; but wilt bring down high looks.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
For thou wilt light my candle: the LORD my God will enlighten my darkness.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
For by thee I have run through a troop; and by my God have I leaped over a wall.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
[As for] God, his way [is] perfect: the word of the LORD is tried: he [is] a buckler to all those that trust in him.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
For who [is] God save the LORD? or who [is] a rock save our God?
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
[It is] God that girdeth me with strength, and maketh my way perfect.
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
He maketh my feet like hinds’ [feet], and setteth me upon my high places.
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
He teacheth my hands to war, so that a bow of steel is broken by mine arms.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Thou hast also given me the shield of thy salvation: and thy right hand hath holden me up, and thy gentleness hath made me great.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Thou hast enlarged my steps under me, that my feet did not slip.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
I have pursued mine enemies, and overtaken them: neither did I turn again till they were consumed.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
I have wounded them that they were not able to rise: they are fallen under my feet.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
For thou hast girded me with strength unto the battle: thou hast subdued under me those that rose up against me.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Thou hast also given me the necks of mine enemies; that I might destroy them that hate me.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
They cried, but [there was] none to save [them: even] unto the LORD, but he answered them not.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Then did I beat them small as the dust before the wind: I did cast them out as the dirt in the streets.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Thou hast delivered me from the strivings of the people; [and] thou hast made me the head of the heathen: a people [whom] I have not known shall serve me.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
As soon as they hear of me, they shall obey me: the strangers shall submit themselves unto me.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
The strangers shall fade away, and be afraid out of their close places.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
The LORD liveth; and blessed [be] my rock; and let the God of my salvation be exalted.
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
[It is] God that avengeth me, and subdueth the people under me.
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
He delivereth me from mine enemies: yea, thou liftest me up above those that rise up against me: thou hast delivered me from the violent man.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Therefore will I give thanks unto thee, O LORD, among the heathen, and sing praises unto thy name.
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Great deliverance giveth he to his king; and sheweth mercy to his anointed, to David, and to his seed for evermore.
