Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Praise ye Jah! For [it is] good to praise our God, For pleasant — comely [is] praise.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Building Jerusalem [is] Jehovah, The driven away of Israel He gathereth.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Who is giving healing to the broken of heart, And is binding up their griefs.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Appointing the number of the stars, To all them He giveth names.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Great [is] our Lord, and abundant in power, Of His understanding there is no narration.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Jehovah is causing the meek to stand, Making low the wicked unto the earth.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Answer ye to Jehovah with thanksgiving, Sing ye to our God with a harp.

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Who is covering the heavens with clouds, Who is preparing for the earth rain, Who is causing grass to spring up [on] mountains,

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Giving to the beast its food, To the young of the ravens that call.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

Not in the might of the horse doth He delight, Not in the legs of a man is He pleased.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

Jehovah is pleased with those fearing Him, With those waiting for His kindness.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Glorify, O Jerusalem, Jehovah, Praise thy God, O Zion.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

For He did strengthen the bars of thy gates, He hath blessed thy sons in thy midst.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Who is making thy border peace, [With] the fat of wheat He satisfieth Thee.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Who is sending forth His saying [on] earth, Very speedily doth His word run.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Who is giving snow like wool, Hoar-frost as ashes He scattereth.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Casting forth His ice like morsels, Before His cold who doth stand?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

He sendeth forth His word and melteth them, He causeth His wind to blow — the waters flow.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Declaring His words to Jacob, His statutes and His judgments to Israel.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

He hath not done so to any nation, As to judgments, they have not known them. Praise ye Jah!