Psaltaren 144
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
KAPIN on Ieowa ai paip, me kin padaki on pa i kat pei, o jondin pa i kat mauin.
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
Komui ai mak, o ai kel, o ai imaten ileile, o ai jaundor, o pere pa i, i me i kin liki, me kin kaloedi on ia nai aramaj akan.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
Dakot aramaj o, pwe komui kin kotin kupukupura i, de nain aramaj, pwe komui kin kotin apapwali i?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
Aramaj amen dueta jota meakot, a anjau kin tanwei dueta mota.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
Main Ieowa, kotikidi japwilim ar lan akan o kotidi don kit, kotin jair nana kan, pwe adiniai en kujuda.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
O kotin kadarado liol, pwen kamueit ir pajan, kajiki wei japwilim ar kananan kajik kan, pwen kamajak ir wei.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Kapawei lim ar akan jan ni mol omui waja ileile o dore ia la, o kotin kamaur ia da jan nan pil kalaimun o jan nan pa en nain men wai.
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Me au arail kin lokaia likam o ar wiawia kan me japun.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
MAIN Kot, i pan kaule kin komui kaul kap pot, i pan kajanki on komui arp, pjalter me jal eijok.
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
Komui me kotiki on nanmarki kan, ren poedi, o dorela japwilim omui ladu Dawrid jan ni kodlaj en me jued.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Re pil kotin dore ia la jan nan pa en nain men wai, me au arail kin lokaia likam o ar wiawia kan me japun.
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
Pwe nait putak kan en kakairida dueta tuka mau kan, o nait jeripein dueta maj en did en nan kaim en im linan eu.
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
Pwe at pera en nak en dir en kijin mana, en itar on kikiwei jon karoj, o at jip akan en kaparapar mau, wiala kid o nen pon at moj o.
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
O at kau ol en kak on dodok toto, pwe jota me jued kot de men kuli, de janejan en wiaui nan al at akan.
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Meid pai wei eu, me kin due met! Meid pai wei eu, me Ieowa arail Kot!
