Psaltaren 141

1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.

Psalm Davidov. O Gospod, kličem te, hiti k meni; čuj glas moj, ko te kličem.

2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

Molitev moja pridi kakor kadilo pred te; povzdigovanje mojih rok kakor dar večerni.

3 Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

Zloži Gospod, opazuj usta moja; straži karkoli izhaja z ustnic mojih.

4 Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

Ne daj, da se srce moje nagne k hudobni reči, dela doprinašat po krivici z možmi, ki delajo krivico; tudi naj ne uživam njih slaščic.

5 Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;

Udari naj me nazaj pravični, milost bode, in posvari me, mazilo bode izvrstno; ne brani se glava moja; čim bolj, tem bolj bode: molitev moja v njih nesrečah.

6 deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.

Ali planejo dol raz skale njih sodniki; dasi umejo, da so govori moji prijetni.

7 Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. (Sheol h7585)

Kakor bi kdo razsekal in razklal zemljo, raztresejo se naše kosti, v groba žrelo. (Sheol h7585)

8 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

Ko se v té, Gospod, ozirajo moje oči, k tebi pribegnem, ne zapústi duše moje.

9 Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.

Reši me zadrge, katero so mi razpeli, in zank njih, ki delajo krivico.

10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

Padejo naj v mreže svoje vsi krivični, jaz pa pojdem mimo.