Psaltaren 139

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

Načelniku godbe: psalm Davidov. Gospod, preiskuješ me in spoznavaš.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Ti poznavaš sedenje moje in vstajanje moje; misel mojo umeš od daleč.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

Hojo mojo in ležo mojo obsezaš, in znana so ti vsa pota moja.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Ko ni še govor na jeziku mojem, glej, Gospod, poznaš ga vsega.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Zadaj in spredaj me obdajaš, in name pokladaš roko svojo.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

Prečudovita je vednost tvoja, da bi te varal; visoka je, ne morem je preseči.

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

Kam naj grem pred duhom tvojim, ali kam naj bežim pred tvojim obličjem?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)

Ko bi stopil na nebesa, tam si; ali bi ležišče izbral v grobu, glej tu si. (Sheol h7585)

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Ko bi si vzel zarije peroti, da bi prebival na pokrajini morja,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Tudi tja bi me spremljala tvoja roka, in zgrabila bi me desnica tvoja.

11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",

Ko bi pa rekel: Temé me bodo vsaj pokrile kakor z mrakom; vendar noč je svetloba okolo mene.

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

Tudi temé ne morejo tako omračiti, da bi ti ne videl skozi; ampak noč razsvetljuje kakor dan, tako so temé kakor luč.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

Ti namreč imaš v lasti ledvice moje; pokrival si me v telesu matere moje.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

Slavim te zato, ker ogledujoč tista dela strmim, čudovita dela tvoja predobro pozna srce moje.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

Skrita ni tebi moja moč, odkar sem ustvarjen bil na skrivnem; umetno narejen, kakor v zemlje globočinah.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Testo moje vidijo tvoje oči, in v knjigi tvoji je pisano vse to; od kar se je narejalo, ko ni bilo še nič tega.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

Zatorej pri meni, o kako dražestne so misli tvoje, o Bog mogočni! Kako preobila njih števila!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Našteval bi jih, a več jih je ko peska, čujem naj še s teboj.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

O da bi pokončal, o Bog, krivičnega; in može krvoločne, rekoč: Poberite se izpred mene.

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

Kateri zoper tebe govoré pregrešno; kateri povzdigujejo nično sovražnike tvoje.

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

Ali ne sovražim, o Gospod, sovražnikov tvojih, in se ne mučim v zaničevanji do njih, ki se spenjajo zoper tebe?

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

S popolnim sovraštvom jih sovražim; za neprijatelje so meni.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

Preiskuj me, Bog mogočni, in spoznaj srce moje; izkusi me in spoznaj misli moje.

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

In glej, hodim li po potu, tebi nadležnem; in vodi me po večnem potu.