Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
To the Overseer. — A Psalm by David. Jehovah, Thou hast searched me, and knowest.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Thou — Thou hast known my sitting down, And my rising up, Thou hast attended to my thoughts from afar.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
My path and my couch Thou hast fanned, And [with] all my ways hast been acquainted.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
For there is not a word in my tongue, Lo, O Jehovah, Thou hast known it all!
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Behind and before Thou hast besieged me, And Thou dost place on me Thy hand.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Knowledge too wonderful for me, It hath been set on high, I am not able for it.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Whither do I go from Thy Spirit? And whither from Thy face do I flee?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If I ascend the heavens — there Thou [art], And spread out a couch in Sheol, lo, Thee! (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
I take the wings of morning, I dwell in the uttermost part of the sea,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Also there Thy hand doth lead me, And Thy right hand doth hold me.
11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
And I say, 'Surely darkness bruiseth me, Then night [is] light to me.
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
Also darkness hideth not from Thee, And night as day shineth, as [is] darkness so [is] light.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
For Thou — Thou hast possessed my reins, Thou dost cover me in my mother's belly.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I confess Thee, because that [with] wonders I have been distinguished. Wonderful [are] Thy works, And my soul is knowing [it] well.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
My substance was not hid from Thee, When I was made in secret, Curiously wrought in the lower part of earth.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Mine unformed substance Thine eyes saw, And on Thy book all of them are written, The days they were formed — And not one among them.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
And to me how precious have been Thy thoughts, O God, how great hath been their sum!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
I recount them! than the sand they are more, I have waked, and I am still with Thee.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
Dost Thou slay, O God, the wicked? Then, men of blood, turn aside from me!
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
Who exchange Thee for wickedness, Lifted up to vanity [are] Thine enemies.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Do not I hate, Jehovah, those hating Thee? And with Thy withstanders grieve myself?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
[With] perfect hatred I have hated them, Enemies they have become to me.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Search me, O God, and know my heart, Try me, and know my thoughts,
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
And see if a grievous way be in me, And lead me in a way age-during!
