Psaltaren 137

1 Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

על נהרות בבל--שם ישבנו גם-בכינו בזכרנו את-ציון

2 I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

על-ערבים בתוכה-- תלינו כנרותינו

3 Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: "Sjungen för oss en av Sions sånger."

כי שם שאלונו שובינו דברי-שיר-- ותוללינו שמחה שירו לנו משיר ציון

4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

איך--נשיר את-שיר-יהוה על אדמת נכר

5 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

אם-אשכחך ירושלם-- תשכח ימיני

6 Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

תדבק-לשוני לחכי-- אם-לא אזכרכי אם-לא אעלה את-ירושלם-- על ראש שמחתי

7 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: "Riven ned, riven ned det ända till grunden."

זכר יהוה לבני אדום-- את יום ירושלם האמרים ערו ערו-- עד היסוד בה

8 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

בת-בבל השדודה אשרי שישלם-לך-- את-גמולך שגמלת לנו

9 Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

אשרי שיאחז ונפץ את-עלליך-- אל-הסלע