Psaltaren 136

1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Slavite Gospoda, ker dober je, ker vekomaj je milost njegova.

2 Tacken gudarnas Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.

Slavite bogov Boga, ker vekomaj je milost njegova.

3 Tacken herrarnas HERRE, ty hans nåd varar evinnerligen;

Slavite gospodov Gospoda, ker vekomaj je milost njegova.

4 honom som allena gör stora under, ty hans nåd varar evinnerligen;

Njega, ki dela čudovita dela, velika sam, ker vekomaj je milost njegova.

5 honom som har gjort himmelen med förstånd, ty hans nåd varar evinnerligen;

Kateri je naredil z umnostjo nebesa; ker vekomaj je milost njegova.

6 honom som har utbrett jorden över vattnen, ty hans nåd varar evinnerligen;

Kateri razpenja zemljo nad vodami, ker vekomaj je milost njegova.

7 honom som har gjort de stora ljusen, ty hans nåd varar evinnerligen:

Kateri je naredil luči veliko, ker vekomaj je milost njegova.

8 solen till att råda över dagen, ty hans nåd varar evinnerligen,

Solnce, da gospoduje podnevi, ker vekomaj je milost njegova.

9 månen och stjärnorna till att råda över natten, ty hans nåd varar evinnerligen;

Mesec sè zvezdami, da gospodujejo ponoči, ker vekomaj je milost njegova.

10 honom som slog Egypten i dess förstfödda, ty hans nåd varar evinnerligen,

Kateri je udaril Egipčane v njih prvorojenih, ker vekomaj je milost njegova.

11 och som förde Israel ut därifrån, ty hans nåd varar evinnerligen,

In izpeljal je Izraela iz med njih, ker vekomaj je milost njegova;

12 med stark hand och uträckt arm, ty hans nåd varar evinnerligen;

Z močno pestjo in z iztegneno roko, ker vekomaj je milost njegova.

13 honom som delade Röda havet itu, ty hans nåd varar evinnerligen,

Kateri je razdelil morje trstovito na kose, ker vekomaj je milost njegova;

14 och lät Israel gå mitt därigenom, ty hans nåd varar evinnerligen,

In peljal Izraela po sredi njegovi, ker vekomaj je milost njegova.

15 och kringströdde Farao och hans här i Röda havet, ty hans nåd varar evinnerligen;

In podrl je Faraona in krdela njegova v morje trstovito, ker vekomaj je milost njegova.

16 honom som förde sitt folk genom öknen, ty hans nåd varar evinnerligen,

Kateri je peljal ljudstvo svoje skozi puščavo, ker vekomaj je milost njegova.

17 honom som slog stora konungar, ty hans nåd varar evinnerligen,

Kateri je udaril kralje velike, ker vekomaj je milost njegova.

18 och dräpte väldiga konungar, ty hans nåd varar evinnerligen:

In pobil je kralje veličastne, ker vekomaj je milost njegova:

19 Sihon, amoréernas konung, ty hans nåd varar evinnerligen,

Sihona, kralja Amorejskega, ker vekomaj je milost njegova;

20 och Og, konungen i Basan, ty hans nåd varar evinnerligen;

In Oga, kralja Basanskega, ker vekomaj je milost njegova.

21 och som gav deras land till arvedel, ty hans nåd varar evinnerligen,

In dal je njih deželo v posest, ker vekomaj je milost njegova;

22 till arvedel åt sin tjänare Israel, ty hans nåd varar evinnerligen;

Posest Izraelu, svojemu hlapcu, ker vekomaj je milost njegova.

23 honom som tänkte på oss i vår förnedring, ty hans nåd varar evinnerligen,

Kateri v ponižanji našem spominja se nas, ker vekomaj je milost njegova.

24 och som ryckte oss ur våra ovänners våld, ty hans nåd varar evinnerligen;

In otima nas sovražnikov naših, ker vekomaj je milost njegova.

25 honom som giver mat åt allt levande, ty hans nåd varar evinnerligen.

Ki daje hrane vsemu mesu, ker vekomaj je milost njegova.

26 Tacken himmelens Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.

Slavite Boga mogočnega nebes, ker vekomaj je milost njegova.