Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

A song of ascents. ‘Sore have they vexed me from youth’ thus let Israel say

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

‘Sore have they vexed me from youth, but they have not prevailed against me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

‘The ploughers ploughed on my back, they made their furrows long.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

But the Lord, who is righteous, has cut the cords of the wicked.’

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Let all who are haters of Zion be put to shame and defeated.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

May they be as the grass on the house-top, which withers before it shoots up;

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

which fills not the arms of the reaper, nor the lap of the binder of sheaves

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

whereof no one says as they pass, ‘The blessing of God be upon you.’ In the name of the Lord we bless you.