< Psaltaren 124 >

1 En vallfartssång; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- så säge Israel --
سرود زائران به هنگام بالا رفتن به اورشلیم. مزمور داوود. اگر خداوند با ما نمی‌بود چه می‌شد؟ بگذار اسرائیل بگوید:
2 om HERREN icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss,
اگر خداوند با ما نمی‌بود هنگامی که دشمنان بر ما یورش آوردند،
3 då hade de uppslukat oss levande, när deras vrede upptändes mot oss;
آنها در خشم آتشین خود ما را زنده می‌بلعیدند!
4 då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ;
سیل ما را با خود می‌بُرد و آبها از سر ما می‌گذشت.
5 ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen.
آری، در گردابها غرق می‌شدیم!
6 Lovad vare HERREN för att han ej gav oss till rov åt deras tänder!
سپاس بر خداوند که نگذاشت ما شکار دندانهای آنها شویم.
7 Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan.
همچون پرنده، از دام صیاد گریختیم. دام پاره شد و ما نجات یافتیم.
8 Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.
مددکار ما خداوند است که آسمان و زمین را آفرید.

< Psaltaren 124 >