< Psaltaren 122 >

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."
দায়ূদের, আরোহণ গীত। আমি আনন্দিত হলাম পেলাম যখন তারা আমাকে বলে, চল আমরা সদাপ্রভুুর গৃহে যাই।
2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,
আমারদের পা তোমার দরজার ভেতরে দাঁড়িয়ে, যিরুশালেম।
3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,
যিরুশালেম একটা শহরের মত তৈরী হয়েছিল যা একত্র সংযুক্ত শহরের মত।
4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.
জাতিরা সেই জায়গায় গেল, সদাপ্রভুুর বংশ, ইস্রায়েলের যেমন বিধি সদাপ্রভুুর ধন্যবাদ দিতে গেল।
5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.
সেখানে নেতারা সিংহাসনে বসল দায়ূদ কুলের বিচারের জন্য।
6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.
প্রার্থনা কর যিরুশালেমের শান্তির জন্য, যারা তোমাকে প্রেম করে তাদের উন্নতির জন্য।
7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!
তোমার প্রাচীরের মধ্যে শান্তি হোক, তোমার অট্টালিকার মধ্যে উন্নতি হোক।
8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.
আমার ভাইদের এবং সঙ্গীদের জন্য আমি এখন বলবো, “তোমার মধ্যে শান্তি হোক।”
9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.
আমাদের ঈশ্বর সদাপ্রভুুর গৃহে আমি তোমার মঙ্গলের জন্য প্রার্থনা করব।

< Psaltaren 122 >