Psaltaren 119
1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
Alleluia. ALEPH. Beati immaculati in via: qui ambulant in lege Domini.
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
Beati, qui scrutantur testimonia eius: in toto corde exquirunt eum.
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
Non enim qui operantur iniquitatem, in viis eius ambulaverunt.
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
Tu mandasti mandata tua custodiri nimis.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
Utinam dirigantur viæ meæ, ad custodiendas iustificationes tuas.
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
Tunc non confundar, cum perspexero in omnibus mandatis tuis.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
Confitebor tibi in directione cordis: in eo quod didici iudicia iustitiæ tuæ.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
Iustificationes tuas custodiam: non me derelinquas usquequaque.
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
BETH. In quo corrigit adolescentior viam suam? in custodiendo sermones tuos.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
In toto corde meo exquisivi te: ne repellas me a mandatis tuis.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
In corde meo abscondi eloquia tua: ut non peccem tibi.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
Benedictus es Domine: doce me iustificationes tuas.
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
In labiis meis, pronunciavi omnia iudicia oris tui.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
In via testimoniorum tuorum delectatus sum, sicut in omnibus divitiis.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
In mandatis tuis exercebor: et considerabo vias tuas.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
In iustificationibus tuis meditabor: non obliviscar sermones tuos.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
GHIMEL. Retribue servo tuo, vivifica me: et custodiam sermones tuos.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
Revela oculos meos: et considerabo mirabilia de lege tua.
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
Incola ego sum in terra: non abscondas a me mandata tua.
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
Concupivit anima mea desiderare iustificationes tuas, in omni tempore.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
Increpasti superbos: maledicti qui declinant a mandatis tuis.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
Aufer a me opprobrium, et contemptum: quia testimonia tua exquisivi.
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
Etenim sederunt principes, et adversum me loquebantur: servus autem tuus exercebatur in iustificationibus tuis.
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
Nam et testimonia tua meditatio mea est: et consilium meum iustificationes tuæ.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
DALETH. Adhæsit pavimento anima mea: vivifica me secundum verbum tuum.
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
Vias meas enunciavi, et exaudisti me: doce me iustificationes tuas.
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
Viam iustificationum tuarum instrue me: et exercebor in mirabilibus tuis.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
Dormitavit anima mea præ tædio: confirma me in verbis tuis.
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
Viam iniquitatis amove a me: et de lege tua miserere mei.
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
Viam veritatis elegi: iudicia tua non sum oblitus.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
Adhæsi testimoniis tuis Domine: noli me confundere.
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
Viam mandatorum tuorum cucurri, cum dilatasti cor meum.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
HE. Legem pone mihi Domine viam iustificationum tuarum: et exquiram eam semper.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
Da mihi intellectum, et scrutabor legem tuam: et custodiam illam in toto corde meo.
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
Deduc me in semitam mandatorum tuorum: quia ipsam volui.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
Inclina cor meum in testimonia tua: et non in avaritiam.
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
Averte oculos meos ne videant vanitatem: in via tua vivifica me.
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
Statue servo tuo eloquium tuum, in timore tuo.
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
Amputa opprobrium meum, quod suspicatus sum: quia iudicia tua iucunda.
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Ecce concupivi mandata tua: in æquitate tua vivifica me.
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
VAU. Et veniat super me misericordia tua Domine: salutare tuum secundum eloquium tuum.
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
Et respondebo exprobrantibus mihi verbum: quia speravi in sermonibus tuis.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
Et ne auferas de ore meo verbum veritatis usquequaque: quia in iudiciis tuis supersperavi.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
Et custodiam legem tuam semper: in sæculum et in sæculum sæculi.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
Et ambulabam in latitudine: quia mandata tua exquisivi.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
Et loquebar in testimoniis tuis in conspectu regum: et non confundebar.
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
Et meditabar in mandatis tuis, quæ dilexi.
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
Et levavi manus meas ad mandata tua, quæ dilexi: et exercebar in iustificationibus tuis.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
ZAIN. Memor esto verbi tui servo tuo, in quo mihi spem dedisti.
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
Hæc me consolata est in humilitate mea: quia eloquium tuum vivificavit me.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
Superbi inique agebant usquequaque: a lege autem tua non declinavi.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
Memor fui iudiciorum tuorum a sæculo Domine: et consolatus sum.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
Defectio tenuit me, pro peccatoribus derelinquentibus legem tuam.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
Cantabiles mihi erant iustificationes tuæ, in loco peregrinationis meæ.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
Memor fui nocte nominis tui Domine: et custodivi legem tuam.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
Hæc facta est mihi: quia iustificationes tuas exquisivi.
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
HETH. Portio mea Domine, dixi custodire legem tuam.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
Deprecatus sum faciem tuam in toto corde meo: miserere mei secundum eloquium tuum.
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
Cogitavi vias meas: et converti pedes meos in testimonia tua.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
Paratus sum, et non sum turbatus: ut custodiam mandata tua.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
Funes peccatorum circumplexi sunt me: et legem tuam non sum oblitus.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
Media nocte surgebam ad confitendum tibi, super iudicia iustificationis tuæ.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
Particeps ego sum omnium timentium te: et custodientium mandata tua.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
Misericordia tua Domine plena est terra: iustificationes tuas doce me.
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
TETH. Bonitatem fecisti cum servo tuo Domine, secundum verbum tuum.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
Bonitatem, et disciplinam, et scientiam doce me: quia mandatis tuis credidi.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
Priusquam humiliarer ego deliqui: propterea eloquium tuum custodivi.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
Bonus es tu: et in bonitate tua doce me iustificationes tuas.
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
Multiplicata est super me iniquitas superborum: ego autem in toto corde meo scrutabor mandata tua.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
Coagulatum est sicut lac cor eorum: ego vero legem tuam meditatus sum.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
Bonum mihi quia humiliasti me: ut discam iustificationes tuas.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
Bonum mihi lex oris tui, super millia auri, et argenti.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
IOD. Manus tuæ fecerunt me, et plasmaverunt me: da mihi intellectum, et discam mandata tua.
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
Qui timent te videbunt me, et lætabuntur: quia in verba tua supersperavi.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
Cognovi Domine quia æquitas iudicia tua: et in veritate tua humiliasti me.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
Fiat misericordia tua ut consoletur me, secundum eloquium tuum servo tuo.
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
Veniant mihi miserationes tuæ, et vivam: quia lex tua meditatio mea est.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
Confundantur superbi, quia iniuste iniquitatem fecerunt in me: ego autem exercebor in mandatis tuis.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
Convertantur mihi timentes te: et qui noverunt testimonia tua.
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
Fiat cor meum immaculatum in iustificationibus tuis, ut non confundar.
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
CAPH. Defecit in salutare tuum anima mea: et in verbum tuum supersperavi.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"
Defecerunt oculi mei in eloquium tuum, dicentes: Quando consolaberis me?
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
Quia factus sum sicut uter in pruina: iustificationes tuas non sum oblitus.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
Quot sunt dies servi tui: quando facies de persequentibus me iudicium?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
Narraverunt mihi iniqui fabulationes: sed non ut lex tua.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
Omnia mandata tua veritas: inique persecuti sunt me, adiuva me.
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
Paulominus consummaverunt me in terra: ego autem non dereliqui mandata tua.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
Secundum misericordiam tuam vivifica me: et custodiam testimonia oris tui.
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
LAMED. In æternum Domine, verbum tuum permanet in cælo.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
In generationem et generationem veritas tua: fundasti terram, et permanet.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
Ordinatione tua perseverat dies: quoniam omnia serviunt tibi.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
Nisi quod lex tua meditatio mea est: tunc forte periissem in humilitate mea.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
In æternum non obliviscar iustificationes tuas: quia in ipsis vivificasti me.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
Tuus sum ego, salvum me fac: quoniam iustificationes tuas exquisivi.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
Me expectaverunt peccatores ut perderent me: testimonia tua intellexi.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
Omnis consummationis vidi finem: latum mandatum tuum nimis.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
MEM. Quomodo dilexi legem tuam Domine? tota die meditatio mea est.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
Super inimicos meos prudentem me fecisti mandato tuo: quia in æternum mihi est.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
Super omnes docentes me intellexi: quia testimonia tua meditatio mea est.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
Super senes intellexi: quia mandata tua quæsivi.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
Ab omni via mala prohibui pedes meos: ut custodiam verba tua.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
A iudiciis tuis non declinavi: quia tu legem posuisti mihi.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
Quam dulcia faucibus meis eloquia tua, super mel ori meo!
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
A mandatis tuis intellexi: propterea odivi omnem viam iniquitatis.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
NUN. Lucerna pedibus meis verbum tuum, et lumen semitis meis.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
Iuravi, et statui custodire iudicia iustitiæ tuæ.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
Humiliatus sum usquequaque Domine: vivifica me secundum verbum tuum.
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
Voluntaria oris mei beneplacita fac Domine: et iudicia tua doce me.
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
Anima mea in manibus meis semper: et legem tuam non sum oblitus.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
Posuerunt peccatores laqueum mihi: et de mandatis tuis non erravi.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
Hereditate acquisivi testimonia tua in æternum: quia exultatio cordis mei sunt.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
Inclinavi cor meum ad faciendas iustificationes tuas in æternum, propter retributionem.
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
SAMECH. Iniquos odio habui: et legem tuam dilexi.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
Adiutor, et susceptor meus es tu: et in verbum tuum supersperavi.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
Declinate a me maligni: et scrutabor mandata Dei mei.
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
Suscipe me secundum eloquium tuum, et vivam: et non confundas me ab expectatione mea.
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
Adiuva me, et salvus ero: et meditabor in iustificationibus tuis semper.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
Sprevisti omnes discedentes a iudiciis tuis: quia iniusta cogitatio eorum.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
Prævaricantes reputavi omnes peccatores terræ: ideo dilexi testimonia tua.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
Confige timore tuo carnes meas: a iudiciis enim tuis timui.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
AIN. Feci iudicium et iustitiam: non tradas me calumniantibus me.
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
Suscipe servum tuum in bonum: non calumnientur me superbi.
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
Oculi mei defecerunt in salutare tuum: et in eloquium iustitiæ tuæ.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
Fac cum servo tuo secundum misericordiam tuam: et iustificationes tuas doce me.
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
Servus tuus sum ego: da mihi intellectum, ut sciam testimonia tua.
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
Tempus faciendi Domine: dissipaverunt legem tuam.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
Ideo dilexi mandata tua, super aurum et topazion.
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
Propterea ad omnia mandata tua dirigebar: omnem viam iniquam odio habui.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
PHE. Mirabilia testimonia tua: ideo scrutata est ea anima mea.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
Declaratio sermonum tuorum illuminat: et intellectum dat parvulis.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
Os meum aperui, et attraxi spiritum: quia mandata tua desiderabam.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
Aspice in me, et miserere mei, secundum iudicium diligentium nomen tuum.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
Gressus meos dirige secundum eloquium tuum: et non dominetur mei omnis iniustitia.
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
Redime me a calumniis hominum: ut custodiam mandata tua.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
Faciem tuam illumina super servum tuum: et doce me iustificationes tuas.
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
Exitus aquarum deduxerunt oculi mei: quia non custodierunt legem tuam.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
SADE. Iustus es Domine: et rectum iudicium tuum.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
Mandasti iustitiam testimonia tua: et veritatem tuam nimis.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
Tabescere me fecit zelus meus: quia obliti sunt verba tua inimici mei.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
Ignitum eloquium tuum vehementer: et servus tuus dilexit illud.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
Adolescentulus sum ego, et contemptus: iustificationes tuas non sum oblitus.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Iustitia tua, iustitia in æternum: et lex tua veritas.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
Tribulatio, et angustia invenerunt me: mandata tua meditatio mea est.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
Æquitas testimonia tua in æternum: intellectum da mihi, et vivam.
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
COPH. Clamavi in toto corde meo, exaudi me Domine: iustificationes tuas requiram.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
Clamavi ad te, salvum me fac: ut custodiam mandata tua.
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
Præveni in maturitate, et clamavi: quia in verba tua supersperavi.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
Prævenerunt oculi mei ad te diluculo: ut meditarer eloquia tua.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
Vocem meam audi secundum misericordiam tuam Domine: et secundum iudicium tuum vivifica me.
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
Appropinquaverunt persequentes me iniquitati: a lege autem tua longe facti sunt.
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
Prope es tu Domine: et omnes viæ tuæ veritas.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
Initio cognovi de testimoniis tuis: quia in æternum fundasti ea.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
RES. Vide humilitatem meam, et eripe me: quia legem tuam non sum oblitus.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
Iudica iudicium meum, et redime me: propter eloquium tuum vivifica me.
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
Longe a peccatoribus salus: quia iustificationes tuas non exquisierunt.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
Misericordiæ tuæ multæ Domine: secundum iudicium tuum vivifica me.
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
Multi qui persequuntur me, et tribulant me: a testimoniis tuis non declinavi.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
Vidi prævaricantes, et tabescebam: quia eloquia tua non custodierunt.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
Vide quoniam mandata tua dilexi Domine: in misericordia tua vivifica me.
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
Principium verborum tuorum, veritas: in æternum omnia iudicia iustitiæ tuæ.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
SIN. Principes persecuti sunt me gratis: et a verbis tuis formidavit cor meum.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
Lætabor ego super eloquia tua: sicut qui invenit spolia multa.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
Iniquitatem odio habui, et abominatus sum: legem autem tuam dilexi.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
Septies in die laudem dixi tibi, super iudicia iustitiæ tuæ.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
Pax multa diligentibus legem tuam: et non est illis scandalum.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
Expectabam salutare tuum Domine: et mandata tua dilexi.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
Custodivit anima mea testimonia tua: et dilexit ea vehementer.
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
Servavi mandata tua, et testimonia tua: quia omnes viæ meæ in conspectu tuo.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
TAU. Appropinquet deprecatio mea in conspectu tuo Domine: iuxta eloquium tuum da mihi intellectum.
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
Intret postulatio mea in conspectu tuo: secundum eloquium tuum eripe me.
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
Eructabunt labia mea hymnum, cum docueris me iustificationes tuas.
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
Pronunciabit lingua mea eloquium tuum: quia omnia mandata tua æquitas.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
Fiat manus tua ut salvet me: quoniam mandata tua elegi.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
Concupivi salutare tuum Domine: et lex tua meditatio mea est.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
Vivet anima mea, et laudabit te: et iudicia tua adiuvabunt me.
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
Erravi, sicut ovis, quæ periit: quære servum tuum, quia mandata tua non sum oblitus.
