Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

Načelniku godbe, psalm Davidov. O Bog hvale moje, ne delaj se gluhega.

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

Ker usta krivičnega in usta zvijačna so so odprla zoper mene; govorila so zoper mene z lažnjivim jezikom.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

In z besedami sovražnimi so me obdali; pobijajo me po krivem.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

Nasprotovali so mi za ljubezen mojo, s katero sem bil v molitvi,

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

Vračajoč mi hudo za dobro, in sovraštvo za ljubezen mojo.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Daj mu krivičnega za gospoda, kateri mu naj nasprotujoč stoji na desni.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

Ko pride pred sodbo, odide naj obsojen; in molitev njegova bodi mu v greh.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Malo bodi dnî njegovih; drugi dobodi službo njegovo.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Otroci njegovi bodijo sirote, in vdova žena njegova.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

In neprestano naj se klatijo in beračijo otroci njegovi, in iščejo naj miloščine iz krajev svojih zapuščenih.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Odrtnik naj zagrabi, karkoli ima, in tujci naj uplenijo delo njegovo.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

Ne bodi mu nikogar, da mu dobroto pomolí, in ne bodi ga, da izkaže milost sirotam njegovim.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Pokončan bodi zarod njegov, v drugem rodu bodi izbrisano njih ime.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

V spominu bodi krivica očetov njegovih pri Gospodu; in greh matere njegove se ne izbriši.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Bodo naj vedno pred Gospodom, da iztrebi sè zemlje njih spomin.

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

Zato ker se ni domislil izkazovati milost, ampak preganjal je moža ubozega in potrebnega in žalujočega, da ga usmrti;

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

In želel je, da ga zadene prokletstvo, in ni se veselil blagoslova, temuč, da naj bode daleč od njega.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

Da se obleče s prokletstvom, kakor z oblačilom svojim, in da vnide kakor voda vanj, in kakor olje v kosti njegove

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Pridi mu, kakor sè suknjo naj se ogrinja, in kakor s pasom naj se opasuje z njim vedno.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

To bodi plačilo nasprotujočih meni od Gospoda, in njih, kateri hudo govoré zoper dušo mojo.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Ti pa, o Gospod, izkazuj mi milost zavoljo imena svojega, ker je dobra milost tvoja, reši me.

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

Ker ubožen sem in potreben, in srce moje je prebodeno sredi mene.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Kakor senca, ko se nagiblje, odhajati sem primoran; kakor kobilico me podé.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

Kolena moja se šibé od posta, in meso moje hujša, ker je pošla debelost.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

Vrhu tega sem jim jaz v zasramovanje; ko me vidijo, majó z glavo svojo.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Pomagaj mi, o Gospod, Bog moj, reši me po milosti svoji.

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

Spoznajo naj, da je ta roka tvoja, da si ti, Gospod, to storil.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Preklinjajo naj, ti blagoslavljaj; ko se osramoté, kateri so vstali, veseli se naj hlapec tvoj.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Z nečastjo naj se odenejo nasprotniki moji, in ogrnejo se naj kakor s plaščem sè sramoto svojo.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

Slavil bodem močno z usti svojimi Gospoda, in sredi mnogih bodem ga hvalil.

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

Ker stoji na desni siromaku, da ga reši njih, ki mu odsojajo življenje.