Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Slavite Gospoda, ker dober je; ker vekomaj je dobrota njegova!
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Govoré naj rešenci Gospodovi, katere je rešil iz stiske;
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
Katere je zbral iz dežél od vzhoda in od zahoda, od severja in od morja.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Tavali so po puščavi, po potih samotnih, mesta za prebivališče niso našli;
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Lačni in žejni, njih duša je hirala v njh.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Klicali so Gospoda v stiski svoji; iz njih nadloge jih je rešil.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
In vodil jih je po pravem potu, da so prišli v prebivališča mesto.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Slavé naj pred Gospodom milost njegovo, in čudovita dela njegova pri sinovih človeških:
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Da on siti dušo potrebno, in dušo gladno napolnjuje z dobrim.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Kateri sedevajo v temoti in smrtni senci, v bridkosti sponah in v železu,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Ker so dali priliko, izpremeniti besedo Boga mogočnega, in zavrgli so sklep Najvišjega,
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Srce njih ponižuje s tisto nadlogo; omahujejo in nihče ne pomaga.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Klicali so Gospoda v stiski svoji; rešil jih je iz njih nadloge.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Izpeljal jih je iz temin in smrtne sence, raztrgal je njih vezí.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Slavé naj pri Gospodu milost njegovo, in čudovita dela njegova pri sinovih človeških.
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Da on razbija bronasta vrata, in razlomi zapahe železne.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Nespametni, zavoljo pota pregrehe, zavoljo krivic svojih so v bridkosti.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Njih srce studi vsako hrano; bližajo se smrtnim durim.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Klicali so Gospoda v stiski svoji, rešil jih je iz njih nadloge.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Poslal je besedo svojo in ozdravil jih; in rešil iz njih jam.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Slavé naj pri Gospodu milost njegovo, in čudovita dela njegova pri sinovih človeških.
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
In darujejo naj hvalne daritve ter oznanjajo s petjem dela njegova.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Kateri so šli na morje v ladijah, in so opravljali delo na širnih vodah;
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Oni vidijo dela Gospodova in čuda njegova v globočini:
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
Kako ukaže in naplavi vihar, kateri dviguje valove njegove,
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Kako se spenjajo do neba, in padajo v globočine; njih duša koprni v nadlogi;
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Opotekajo se in gibljejo kakor pijani; in vsa njih spretnost gine.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Klicali so Gospoda v stiski svoji, rešil jih je iz njih nadloge.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
Premenil je vihar v tišino, in utihnili so njih valovi.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
In vesele, ko so potihnili valovi, peljal jih je v brodišče zaželeno.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Slavé naj pri Gospodu milost njegovo, in dela čudovita njegova pri sinovih človeških.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
In poveličujejo naj ga v zboru ljudstva, in v seji starejšin naj ga hvalijo.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Reke izpreminja v puščavo, in vode tekoče v tla suhotna;
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
Zemljo rodovitno v solnato zavoljo hudobnih prebivalcev njenih.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Puščavo izpreminja v stoječo vodo in zemljo suhotno v vode tekoče.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
Storivši, da prebivajo tam lakotni, in ustanové mesto za prebivališče,
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
In da posejejo njive in zasadé vinograde ter prideljujejo sad rodoviten.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Blagoslavlja jih tako, da se množijo silno, in živine njih ne zmanjšuje.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
A zmanjšujejo se in uklanjajo hudobni v stiski in žalovanji,
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Ko izliva zaničevanje nad prvake in dela, da tavajo po praznoti brez potov.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
In stavi na višavo siromaka, in kakor čedo množi rodovine.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Vidijo naj pravični in se veselé; vsa malopridnost pa zapri usta svoja.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Kdorkoli je moder, vidi to in pazi na milost Gospodovo.
