Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Hear my prayer, O LORD, and let my cry come unto you.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Hide not your face from me in the day when I am in trouble; incline your ear unto me: in the day when I call answer me speedily.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
For my days are consumed like smoke, and my bones are burned as an hearth.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
My heart is smitten, and withered like grass; so that I forget to eat my bread.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
By reason of the voice of my groaning my bones cleave to my skin.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
I am like a pelican of the wilderness: I am like an owl of the desert.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
I watch, and am as a sparrow alone upon the house top.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Mine enemies reproach me all the day; and they that are mad against me are sworn against me.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
For I have eaten ashes like bread, and mingled my drink with weeping.
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Because of your indignation and your wrath: for you have lifted me up, and cast me down.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
My days are like a shadow that declines; and I am withered like grass.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
But you, O LORD, shall endure for ever; and your remembrance unto all generations.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
You shall arise, and have mercy upon Zion: for the time to favour her, yea, the set time, has come.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
For your servants take pleasure in her stones, and favour the dust thereof.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
So the heathen shall fear the name of the LORD, and all the kings of the earth your glory.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
When the LORD shall build up Zion, he shall appear in his glory.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
He will regard the prayer of the destitute, and not despise their prayer.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
This shall be written for the generation to come: and the people which shall be created shall praise the LORD.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
For he has looked down from the height of his sanctuary; from heaven did the LORD behold the earth;
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
To hear the groaning of the prisoner; to loose those that are appointed to death;
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
To declare the name of the LORD in Zion, and his praise in Jerusalem;
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
When the people are gathered together, and the kingdoms, to serve the LORD.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
He weakened my strength in the way; he shortened my days.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
I said, O my God, take me not away in the midst of my days: your years are throughout all generations.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Of old have you laid the foundation of the earth: and the heavens are the work of your hands.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
They shall perish, but you shall endure: yea, all of them shall wax old like a garment; as a vesture shall you change them, and they shall be changed:
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
But you are the same, and your years shall have no end.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
The children of your servants shall continue, and their seed shall be established before you.
