Ordspråksboken 8

1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

Rufet nicht die Weisheit und die Klugheit läßt sich hören?

2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

Öffentlich am Wege und an der Straße stehet sie.

3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

An den Toren bei der Stadt, da man zur Tür eingehet, schreiet sie:

4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

O ihr Männer, ich schreie zu euch und rufe den Leuten!

5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

Merket, ihr Albernen, den Witz; und ihr Toren, nehmet es zu Herzen!

6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

Höret, denn ich will reden, was fürstlich ist, und lehren, was recht ist.

7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

Denn mein Mund soll die Wahrheit reden, und meine Lippen sollen hassen, das gottlos ist.

8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

Alle Reden meines Mundes sind gerecht; es ist nichts Verkehrtes noch Falsches drinnen.

9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

Sie sind alle gleichaus denen, die sie vernehmen, und richtig denen, die es annehmen wollen.

10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

Nehmet an meine Zucht lieber denn Silber und die Lehre achtet höher denn köstlich Gold.

11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

Denn Weisheit ist besser denn Perlen, und alles, was man wünschen mag, kann ihr nicht gleichen.

12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

Ich, Weisheit, wohne bei dem Witz und ich weiß guten Rat zu geben.

13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

Die Furcht des HERRN hasset das Arge, die Hoffart, den Hochmut und bösen Weg, und bin feind dem verkehrten Munde.

14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

Mein ist beides, Rat und Tat; ich habe Verstand und Macht.

15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

Durch mich regieren die Könige und die Ratsherren setzen das Recht.

16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

Durch mich herrschen die Fürsten und alle Regenten auf Erden.

17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

Ich liebe, die mich lieben; und die mich frühe suchen, finden mich.

18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

Reichtum und Ehre ist bei mir, wahrhaftig Gut und Gerechtigkeit.

19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

Meine Frucht ist besser denn Gold und fein Gold und mein Einkommen besser denn auserlesen Silber.

20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

Ich wandle auf dem rechten Wege, auf der Straße des Rechts,

21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

daß ich wohl berate, die mich lieben und ihre Schätze voll mache.

22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

Der HERR hat mich gehabt im Anfang seiner Wege; ehe er was machte, war ich da.

23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

Ich bin eingesetzt von Ewigkeit, von Anfang vor der Erde.

24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

Da die Tiefen noch nicht waren, da war ich schon bereitet, da die Brunnen noch nicht mit Wasser quollen,

25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

Ehe denn die Berge eingesenkt waren, vor den Hügeln war ich bereitet.

26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

Er hatte die Erde noch nicht gemacht, und was dran ist, noch die Berge des Erdbodens.

27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

Da er die Himmel bereitete, war ich daselbst; da er die Tiefe mit seinem Ziel verfassete,

28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

da er die Wolken droben festete, da er festigte die Brunnen der Tiefe,

29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

da er dem Meer das Ziel setzte und den Wassern, daß sie nicht übergehen seinen Befehl, da er den Grund der Erde legte:

30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

da war ich der Werkmeister bei ihm und hatte meine Lust täglich und spielte vor ihm allezeit

31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

und spielte auf seinem Erdboden; und meine Lust ist bei den Menschenkindern.

32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

So gehorchet mir nun, meine Kinder! Wohl denen, die meine Wege behalten!

33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

Höret die Zucht und werdet weise, und laßt sie nicht fahren!

34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

Wohl dem Menschen, der mir gehorchet, daß er wache an meiner Tür täglich, daß er warte an den Pfosten meiner Tür.

35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

Wer mich findet, der findet das Leben und wird Wohlgefallen vom HERRN bekommen.

36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.

Wer aber an mir sündiget, der verletzt seine Seele. Alle, die mich hassen, lieben den Tod.