Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
My son, attend to my wisdom, and bow thy ear to my understanding:
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
That thou mayest regard discretion, and that thy lips may keep knowledge.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
For the lips of an adulteress drop as an honeycomb, and her mouth is smoother than oil:
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
But her end is bitter as wormwood, sharp as a twoedged sword.
Her feet go down to death; her steps take hold on hell. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Lest thou shouldest ponder the path of life, her ways are unstable, that thou canst not know them.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Hear me now therefore, O ye children, and depart not from the words of my mouth.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Remove thy way far from her, and come not near the door of her house:
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Lest thou give thy honour to others, and thy years to the cruel:
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Lest strangers be filled with thy wealth; and thy labours be in the house of a stranger;
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
And thou mourn at the last, when thy flesh and thy body are consumed,
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
And say, How have I hated instruction, and my heart despised reproof;
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
And have not obeyed the voice of my teachers, nor inclined my ear to them that instructed me!
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
I was almost in all evil in the midst of the congregation and assembly.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drink waters out of thy own cistern, and running waters out of thy own well.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Let thy fountains be dispersed abroad, and rivers of waters in the streets.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Let them be only thy own, and not for strangers with thee.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Let thy fountain be blessed: and rejoice with the wife of thy youth.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Let her be as the loving hind and pleasant roe; let her breasts satisfy thee at all times; and be thou ravished always with her love.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
And why wilt thou, my son, be ravished with an adulteress, and embrace the bosom of a stranger?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
For the ways of man are before the eyes of the LORD, and he pondereth all his goings.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
His own iniquities shall take the wicked himself, and he shall be held with the cords of his sins.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
He shall die without instruction; and in the greatness of his folly he shall go astray.
