Ordspråksboken 14

1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.

La sagesse des femmes bâtit leur maison, mais la folie la détruit de ses propres mains.

2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

Celui qui marche dans sa droiture craint l’Éternel, mais celui qui est pervers dans ses voies le méprise.

3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.

Dans la bouche du fou est la verge d’orgueil, mais les lèvres des sages les gardent.

4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.

Où il n’y a point de bœufs, la crèche est vide; et l’abondance du revenu est dans la force du bœuf.

5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.

Le témoin fidèle ne ment pas, mais le faux témoin profère des mensonges.

6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.

Le moqueur cherche la sagesse, et il n’y en a pas [pour lui]; mais la connaissance est aisée pour l’homme intelligent.

7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

Éloigne-toi de la présence de l’homme insensé, chez qui tu n’as pas aperçu des lèvres de connaissance.

8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.

La sagesse de l’homme avisé est de discerner sa voie, mais la folie des sots est tromperie.

9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.

Les fous se moquent du péché, mais pour les hommes droits il y a faveur.

10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

Le cœur connaît sa propre amertume, et un étranger ne se mêle pas à sa joie.

11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.

La maison des méchants sera détruite, mais la tente des hommes droits fleurira.

12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.

Il y a telle voie qui semble droite à un homme, mais des voies de mort en sont la fin.

13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.

Même dans le rire le cœur est triste; et la fin de la joie, c’est le chagrin.

14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.

Le cœur qui s’éloigne [de Dieu] sera rassasié de ses propres voies, mais l’homme de bien [le sera] de ce qui est en lui.

15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.

Le simple croit toute parole, mais l’homme avisé discerne ses pas.

16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.

Le sage craint, et se retire du mal; mais le sot est arrogant et a de l’assurance.

17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.

L’homme prompt à la colère agit follement, et l’homme qui fait des machinations est haï.

18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.

Les simples héritent la folie, mais les avisés sont couronnés de connaissance.

19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.

Les iniques se courbent devant les bons, et les méchants, aux portes du juste.

20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.

Le pauvre est haï, même de son compagnon, mais les amis du riche sont en grand nombre.

21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.

Qui méprise son prochain pèche, mais bienheureux celui qui use de grâce envers les malheureux!

22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.

Ceux qui machinent du mal ne s’égarent-ils pas? Mais la bonté et la vérité sont pour ceux qui méditent le bien.

23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.

En tout travail il y a profit, mais la parole des lèvres ne mène qu’à la disette.

24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

Les richesses des sages sont leur couronne; la folie des sots est folie.

25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.

Un témoin fidèle délivre les âmes, mais la tromperie profère des mensonges.

26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.

Dans la crainte de l’Éternel il y a la sécurité de la force, et il y a un refuge pour ses fils.

27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror

La crainte de l’Éternel est une fontaine de vie, pour faire éviter les pièges de la mort.

28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.

La gloire d’un roi, c’est la multitude du peuple, mais dans le manque de peuple est la ruine d’un prince.

29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

La lenteur à la colère est grande intelligence, mais celui qui est d’un esprit impatient exalte la folie.

30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.

Un cœur sain est la vie de la chair, mais l’envie est la pourriture des os.

31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.

Qui opprime le pauvre outrage Celui qui l’a fait, mais celui qui l’honore use de grâce envers l’indigent.

32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.

Le méchant est chassé par son iniquité, mais le juste est plein de confiance, dans sa mort [même].

33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

La sagesse demeure dans le cœur de celui qui a du discernement, mais ce qui est au-dedans des sots est connu.

34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.

La justice élève une nation, mais le péché est la honte des peuples.

35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.

La faveur du roi est pour le serviteur intelligent, mais sa colère est sur celui qui fait honte.