Ordspråksboken 13

1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.

Un fils sage [écoute] l’instruction du père, mais le moqueur n’écoute pas la répréhension.

2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.

Du fruit de sa bouche l’homme mange du bien, mais l’âme des perfides [mange] la violence.

3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka

Qui surveille sa bouche garde son âme; la ruine est pour celui qui ouvre ses lèvres toutes grandes.

4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.

L’âme du paresseux désire, et il n’y a rien; mais l’âme des diligents sera engraissée.

5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.

Le juste hait la parole mensongère, mais le méchant se rend odieux et se couvre de honte.

6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.

La justice garde celui qui est intègre dans sa voie, mais la méchanceté renverse le pécheur.

7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.

Tel fait le riche et n’a rien du tout; et tel se fait pauvre et a de grands biens.

8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något

La rançon pour la vie d’un homme, c’est sa richesse; mais le pauvre n’entend pas la réprimande.

9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.

La lumière des justes est joyeuse, mais la lampe des méchants s’éteindra.

10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.

Ce n’est que de l’orgueil que vient la querelle, mais la sagesse est avec ceux qui se laissent conseiller.

11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.

Les biens qui viennent de la vanité diminuent, mais celui qui amasse à la main les accroîtra.

12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.

L’attente différée rend le cœur malade, mais le désir qui arrive est un arbre de vie.

13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.

Qui méprise la parole sera lié par elle; mais qui craint le commandement, celui-là sera récompensé.

14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.

L’enseignement du sage est une fontaine de vie, pour faire éviter les pièges de la mort.

15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.

Le bon sens procure la faveur, mais la voie des perfides est dure.

16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.

Tout homme avisé agit avec connaissance, mais le sot fait étalage de sa folie.

17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.

Un messager méchant tombe dans le mal, mais un ambassadeur fidèle est santé.

18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.

La pauvreté et la honte arrivent à qui rejette l’instruction, mais celui qui a égard à la répréhension sera honoré.

19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.

Le désir accompli est agréable à l’âme, mais se détourner du mal est une abomination pour les sots.

20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.

Qui marche avec les sages devient sage, mais le compagnon des sots s’en trouvera mal.

21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.

Le mal poursuit les pécheurs; mais le bien est la récompense des justes.

22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.

L’homme de bien laisse un héritage aux fils de ses fils, mais la richesse du pécheur est réservée pour le juste.

23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.

Il y a beaucoup à manger dans le défrichement des pauvres, mais il y a ce qui se perd faute de règle.

24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.

Celui qui épargne la verge hait son fils, mais celui qui l’aime met de la diligence à le discipliner.

25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.

Le juste mange pour le rassasiement de son âme, mais le ventre des méchants aura disette.