Markus 15
1 Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och de skriftlärde, hela Stora rådet, på morgonen hade fattat sitt beslut, läto de strax binda Jesus och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus.
Heel in de vroegte namen de opperpriesters met de oudsten, schriftgeleerden en heel de Hoge Raad een beslissing. Ze lieten Jesus binden, voerden Hem weg, en leverden Hem over aan Pilatus.
2 Då frågade Pilatus honom: "Är du judarnas konung?" Han svarade honom och sade: "Du säger det själv."
Pilatus ondervroeg Hem: Zijt Gij de Koning der Joden? Hij gaf hem ten antwoord: Ge zegt het.
3 Och översteprästerna framställde många anklagelser mot honom.
Nu brachten de opperpriesters vele beschuldigingen tegen Hem in.
4 Pilatus frågade honom då åter och sade: "Svarar du intet? Du hör ju huru mycket det är som de anklaga dig för."
Pilatus vroeg Hem opnieuw: Antwoordt Gij niets? Zie, wat zware beschuldiging ze tegen U inbrengen.
5 Men Jesus svarade intet mer, så att Pilatus förundrade sig.
Jesus gaf geen antwoord meer, zodat het Pilatus verbaasde.
6 Nu plägade han vid högtiden giva dem en fånge lös, den som de begärde.
Maar op de feestdagen liet hij hun, naar eigen keuze, een der gevangenen vrij.
7 Och där fanns då en man, han som kallades Barabbas, vilken satt fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begått dråp.
Nu zat er een zekere Barabbas gevangen tegelijk met andere oproermakers, die bij het oproer een moord hadden begaan.
8 Folket kom ditupp och begynte begära att han skulle göra åt dem såsom han plägade göra.
Toen het volk dan kwam opdagen, en aan Pilatus begon te vragen, wat hij hun gewoonlijk toestond.
9 Pilatus svarade dem och sade: "Viljen I att jag skall giva eder 'judarnas konung' lös?"
antwoordde hij hun: Wilt gij, dat ik u den Koning der Joden vrijlaat?
10 Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade dragit Jesus inför rätta.
Want hij begreep, dat de opperpriesters Hem uit afgunst hadden overgeleverd.
11 Men översteprästerna uppeggade folket till att begära att han hellre skulle giva dem Barabbas lös.
Maar de opperpriesters hitsten de menigte op: hij moest hun maar liever Barabbas vrijlaten.
12 När alltså Pilatus åter tog till orda och frågade dem: "Vad skall jag då göra med den som I kallen 'judarnas konung'?",
Pilatus hernam, en sprak tot hen: Wat moet ik dan met Hem doen, dien gij Koning der Joden noemt?
13 så skriade de åter: "Korsfäst honom!"
En ze schreeuwden opnieuw: Kruisig Hem!
14 Men Pilatus frågade dem: "Vad ont har han då gjort?" Då skriade de ännu ivrigare: "Korsfäst honom!"
Pilatus zei hun: Wat heeft Hij dan voor kwaad gedaan? Maar ze schreeuwden nog harder: Kruisig Hem!
15 Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Toen liet Pilatus hun Barabbas vrij, om het volk terwille te zijn: maar Jesus liet hij geselen, en gaf Hem over, om te worden gekruisigd.
16 Och krigsmännen förde honom in i palatset, eller pretoriet, och kallade tillhopa hela den romerska vakten.
Nu brachten de soldaten Hem naar binnen, in de voorhof van het rechthuis, en riepen de hele bende bijeen.
17 Och de klädde på honom en purpurfärgad mantel och vredo samman en krona av törnen och satte den på honom.
Ze hingen Hem het purper om, en vlochten een doornenkroon, en zetten die op zijn hoofd.
18 Sedan begynte de hälsa honom: "Hell dig, judarnas konung!"
Toen gingen ze Hem huldigen: Wees gegroet, Koning der Joden!
19 Och de slogo honom i huvudet med ett rör och spottade på honom; därvid böjde de knä och gåvo honom sin hyllning.
Dan sloegen ze Hem met een rietstok op het hoofd, bespuwden Hem, wierpen zich op de knieën, en brachten Hem hulde.
20 Och när de hade begabbat honom, klädde de av honom den purpurfärgade manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom ut för att korsfästa honom.
En nadat ze Hem hadden bespot, deden ze Hem het purper af, trokken Hem zijn klederen aan, en voerden Hem weg ter kruisiging.
21 Och en man som kom utifrån marken gick där fram, Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att gå med och bära hans kors.
Ze dwongen een voorbijganger, die juist van het veld kwam, zijn kruis te dragen; het was Simon van Cyrene, de vader van Alexander en Rufus.
22 Och de förde honom till Golgataplatsen (det betyder huvudskalleplatsen).
Ze voerden Hem naar een plaats, die Gólgota of schedelplaats heet.
23 Och de räckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke emot det.
Nu gaven ze Hem wijn te drinken met mirre vermengd; maar Hij nam er niet van.
24 Och de korsfäste honom och delade sedan hans kläder mellan sig, genom att kasta lott om vad var och en skulle få.
Na Hem gekruisigd te hebben, verdeelden ze zijn klederen, en wierpen het lot over hun aandeel.
25 Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.
Het was het derde uur, toen ze Hem kruisigden.
26 Och den överskrift som man hade satt upp över honom, för att angiva vad han var anklagad för, hade denna lydelse: "Judarnas konung."
Het opschrift met de reden van zijn veroordeling luidde: De Koning der Joden!
27 Och de korsfäste med honom två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra.
Met Hem kruisigden ze twee rovers, één aan zijn rechterhand, en één aan zijn linker.
Toen werd de Schrift vervuld, die zegt: "En onder de booswichten werd Hij gerekend."
29 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet och sade: "Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp det igen inom tre dagar'!
En zij die voorbijgingen, lasterden Hem, schudden het hoofd, en zeiden: Ba! Gij, die de tempel afbreekt en in drie dagen weer opbouwt,
30 Hjälp dig nu själv, och stig ned från korset."
red Uzelf, kom af van het kruis!
31 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde, begabbande ord med varandra och sade: "Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa.
Zo spotten ook de opperpriesters en schriftgeleerden onder elkander, en zeiden: Anderen heeft Hij gered, Zichzelf kan Hij niet redden;
32 Han som är Messias, Israels konung, han stige nu ned från korset, så att vi få se det och tro." Också de män som voro korsfästa med honom smädade honom.
de Christus, Israëls Koning, kome nu eens af van het kruis, opdat we het zien en geloven! Zelfs zij beschimpten Hem, die met Hem waren gekruisigd.
33 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
Tegen het zesde uur tot het negende toe, viel er duisternis neer over het hele land.
34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?"; det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
Omstreeks het negende uur riep Jesus met luider stem: Eloi Eloi, lamma sabaktáni; dat is: "Mijn God, mijn God, waarom verlaat Gij Mij!"
35 Då några av dem som stodo där bredvid hörde detta, sade de: "Hör, han kallar på Elias."
Sommigen, die daar stonden, hoorden het en zeiden: Zie, Hij roept Elias.
36 Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka, i det han sade: "Låt oss se om Elias kommer och tager honom ned."
Eén hunner liep heen, vulde een spons met azijn, stak ze op een riet, gaf Hem te drinken, en zeide: Wacht, laat ons eens zien, of Elias Hem er soms af komt halen.
37 Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.
Toen riep Jesus met luider stem, en gaf de geest.
38 Då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned.
En het voorhangsel van de tempel scheurde in tweeën van boven tot onder.
39 Men när hövitsmannen, som stod där mitt emot honom, såg att han på sådant sätt gav upp andan, sade han: "Förvisso var denne man Guds Son."
Toen nu de hoofdman, die tegenover Hem post had gevat, zag, dat Hij onder zulke omstandigheden gestorven was, sprak hij: Waarachtig, deze man was Gods Zoon.
40 Också några kvinnor stodo där på avstånd och sågo vad som skedde. Bland dessa voro jämväl Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, så ock Salome
Ook enige vrouwen stonden van verre toe te zien; onder anderen, Maria Magdalena, Maria de moeder van Jakobus den Jongeren en van Josef en Salome;
41 -- vilka hade följt honom och tjänat honom, medan han var i Galileen -- därtill många andra kvinnor, de som med honom hade vandrat upp till Jerusalem.
ze waren Hem gevolgd, toen Hij in Galilea was, om Hem te dienen; ook vele anderen waren er bij, die met Hem naar Jerusalem waren opgegaan.
42 Det var nu tillredelsedag (det är dagen före sabbaten), och det hade blivit afton.
Daar het een dag van voorbereiding was, daags voor de sabbat, en het reeds tegen de avond liep,
43 Josef från Arimatea, en ansedd rådsherre och en av dem som väntade på Guds rike, tog därför nu mod till sig och gick in till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
kwam Josef van Arimatea, een voornaam raadsheer, die ook zelf het koninkrijk Gods verwachtte, en ging vrijmoedig naar Pilatus, om hem het lichaam van Jesus te vragen.
44 Då förundrade sig Pilatus över att Jesus redan skulle vara död, och han kallade till sig hövitsmannen och frågade honom om det var länge sedan han hade dött.
Pilatus verwonderde zich, dat Hij reeds gestorven was; hij ontbood den hoofdman, en vroeg hem, of Hij al lang was gestorven.
45 Och när han av hövitsmannen hade fått veta huru det var, skänkte han åt Josef hans döda kropp.
En toen hij dit van den hoofdman vernomen had, stond hij het lichaam aan Josef af.
46 Denne köpte då en linneduk och tog honom ned och svepte honom i linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en klippa; sedan vältrade han en sten för ingången till graven.
Nu kocht deze een lijnwaad, nam Hem af van het kruis, en wikkelde Hem in het lijnwaad. En hij legde Hem in een graf, dat in een rots was uitgehouwen, en rolde een steen voor de ingang van het graf.
47 Men Maria från Magdala och den Maria som var Joses' moder sågo var han lades.
Maria Magdalena en Maria van Josef zagen toe, waar Hij werd neergelegd.
