Lukas 24
1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
And, on the first day of the week, at early dawn, they came to the tomb bringing the spices they had prepared.
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
But they found the stone rolled back from the tomb,
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
and on entering they found that the body of the Lord Jesus was not there.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
At this they were in great perplexity, when suddenly there stood by them two men whose raiment flashed like lightning.
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem "Varför söken I den levande bland de döda?
The women were terrified; but, as they stood with their faces bowed to the ground, the men said to them, "Why do you search among the dead for Him who is living?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
He is not here. He has come back to life. Remember how He spoke to you while He was still in Galilee,
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'"
when He told you that the Son of Man must be betrayed into the hands of sinful men, and be crucified, and on the third day rise again."
8 Då kommo de ihåg hans ord.
Then they remembered His words,
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
and returning from the tomb they reported all this to the Eleven and to all the rest.
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
The women were Mary of Magdala, Joanna, and Mary the mother of James; and they and the rest of the women related all this to the Apostles.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
But the whole story seemed to them an idle tale; they could not believe the women.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
Peter, however, rose and ran to the tomb. Stooping and looking in, he saw nothing but the linen cloths: so he went away to his own home, wondering at what had happened.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
On that same day two of the disciples were walking to Emmaus, a village seven or eight miles from Jerusalem,
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
and were conversing about all these recent events;
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
and, in the midst of their conversation and discussion, Jesus Himself came and joined them,
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
though they were prevented from recognizing Him.
17 Och han sade till dem: "Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?" Då stannade de och sågo bedrövade ut.
"What is the subject," He asked them, "on which you are talking so earnestly, as you walk?" And they stood still, looking full of sorrow.
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: "Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?"
Then one of them, named Cleopas, answered, "Are you a stranger lodging alone in Jerusalem, that you have known nothing of the things that have lately happened in the city?"
19 Han frågade dem: "Vad då?" De svarade honom: "Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
"What things?" He asked. "The things about Jesus the Nazarene," they said, "who was a Prophet powerful in work and word before God and all the people;
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
and how our High Priests and Rulers delivered Him up to be sentenced to death, and crucified Him.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
But we were hoping that it was He who was about to ransom Israel. Yes, and moreover it was the day before yesterday that these things happened.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
And, besides, some of the women of our company have amazed us. They went to the tomb at daybreak,
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
and, finding that His body was not there, they came and declared to us that they had also seen a vision of angels who said that He was alive.
24 Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke."
Thereupon some of our party went to the tomb and found things just as the women had said; but Jesus Himself they did not see."
25 Då sade han till dem: "O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
"O dull-witted men," He replied, "with minds so slow to believe all that the Prophets have spoken!
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?"
Was there not a necessity for the Christ thus to suffer, and then enter into His glory?"
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
And, beginning with Moses and all the Prophets, He explained to them the passages in Scripture which refer to Himself.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
When they had come near the village to which they were going, He appeared to be going further.
29 Men de nödgade honom och sade: "Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut." Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
But they pressed Him to remain with them. "Because," said they, "it is getting towards evening, and the day is nearly over." So He went in to stay with them.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
But as soon as He had sat down with them, and had taken the bread and had blessed and broken it, and was handing it to them,
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
their eyes were opened and they recognized Him. But He vanished from them.
32 Och de sade till varandra: "Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?"
"Were not our hearts," they said to one another, "burning within us while He talked to us on the way and explained the Scriptures to us?"
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
So they rose and without an hour's delay returned to Jerusalem, and found the Eleven and the rest met together, who said to them,
34 Och dessa sade: "Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon."
"Yes, it is true: the Master has come back to life. He has been seen by Simon."
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
Then they related what had happened on the way, and how He had been recognized by them in the breaking of the bread.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med eder.
While they were thus talking, He Himself stood in their midst and said, "Peace be to you!"
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
Startled, and in the utmost alarm, they thought they were looking at a spirit;
38 Men han sade till dem: "Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
but He said to them, "Why such alarm? And why are there such questionings in your minds?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava."
See my hands and my feet--it is my very self. Feel me and see, for a spirit has not flesh and bones as you see I have."
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
And then He showed them His hands and His feet.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: "Haven I här något att äta?"
But, while they still could not believe it for joy and were full of astonishment, He asked them, "Have you any food here?"
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
And they gave Him a piece of roasted fish,
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
and He took it and ate it in their presence.
44 Och han sade till dem: "Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna."
And He said to them, "This is what I told you while I was still with you--that everything must be fulfilled that is written in the Law of Moses and in the Prophets and the Psalms concerning me."
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
Then He opened their minds to understand the Scriptures,
46 Och han sade till dem: "Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
and He said, "Thus it is written that the Christ would suffer and on the third day rise again from among the dead;
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
and that proclamation would be made, in His name, of repentance and forgiveness of sins to all the nations, beginning in Jerusalem.
48 I kunnen vittna härom.
You are witnesses as to these things.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft."
And remember that I am about to send out my Father's promised gift to rest upon you. But, as for you, wait patiently in the city until you are clothed with power from on high."
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
And He brought them out to within view of Bethany, and then lifted up His hands and blessed them.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
And while He was blessing them, He parted from them and was carried up into Heaven.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
They worshipped Him, and returned to Jerusalem with great joy.
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
Afterwards they were continually in attendance at the Temple, blessing God.
