Lukas 24
1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
And on the first day of the week, very early morning, they came to the sepulcher bringing the spices that they prepared, and some women with them.
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
And they found the stone rolled away from the sepulcher.
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
And having entered in, they did not find the body of the Lord Jesus.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
And it came to pass while they were bewildered about this, that behold, two men stood near them in shining apparel.
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem "Varför söken I den levande bland de döda?
And since they became frightened and bowing down their face to the ground, they said to them, Why seek ye the living among the dead?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
He is not here, but was raised. Remember how he spoke to you when he was still in Galilee,
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'"
saying that the Son of man must be delivered up into the hands of sinful men, and be crucified, and the third day to rise.
8 Då kommo de ihåg hans ord.
And they remembered his sayings.
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
And having returned from the sepulcher, they reported all these things to the eleven, and to all the others.
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
Now they were Mary Magdalene, and Joanna, and Mary the mother of James, and the other women with them who told these things to the apostles.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
And their sayings appeared before them as idle talk, and they disbelieved them.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
But having risen, Peter ran to the sepulcher. And having stooped down, he sees the linen cloths laying alone. And he departed, wondering to himself at that which happened.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
And behold, two of them were going the same day to a village that was sixty furlongs away from Jerusalem, which name was Emmaus.
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
And they conversed with each other about all these things that happened.
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
And it came to pass, while they conversed and discussed, that Jesus himself also having approached, went along with them.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
But their eyes were held, not to recognize him.
17 Och han sade till dem: "Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?" Då stannade de och sågo bedrövade ut.
And he said to them, What are these words that ye toss back to each other, while walking and are looking sad.
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: "Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?"
And one, whose name was Cleopas, having answered, said to him, Thou only visit Jerusalem and do not know the things that happened in it during these days?
19 Han frågade dem: "Vad då?" De svarade honom: "Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
And he said to them, What? And they said to him, The things about Jesus the Nazarene, who became a prophet, a mighty man in work and word before God and all the people,
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
and how our chief priests and rulers delivered him up for condemnation of death, and crucified him.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
But we hoped that he is the man who is going to redeem Israel. But even with all these things, it brings this third day today from which time these things happened.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
But also some of our women astonished us, having come to be at the sepulcher early morning.
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
And not having found his body, they came, saying also to have seen a vision of agents who say he is alive.
24 Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke."
And some of those with us went to the sepulcher, and found it this way, just as also the women said, but they did not see him.
25 Då sade han till dem: "O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
And he said to them, O foolish men, and slow of heart to believe in all that the prophets spoke.
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?"
Was it not necessary for the Christ to suffer these things, and to enter into his glory?
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
And having begun from Moses and from all the prophets, he expounded to them in all the scriptures the things about himself.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
And they came near to the village where they were going, and he pretended to go further.
29 Men de nödgade honom och sade: "Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut." Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
And they constrained him, saying, Remain with us, because it is toward evening, and the day has declined. And he went in to remain with them.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
And it came to pass during his dining with them, that, having taken the bread, he blessed, and having broken in pieces he gave to them.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
And their eyes were opened, and they recognized him. And he became invisible from them.
32 Och de sade till varandra: "Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?"
And they said to each other, Was not our heart burning within us while he spoke to us on the way, while he opened to us the scriptures?
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
And having risen up the same hour, they returned to Jerusalem. And they found the eleven gathered together,
34 Och dessa sade: "Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon."
and those who were with them who said, The Lord really was raised, and was seen by Simon.
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
And they reported the things on the road, and how he was made known to them during the breaking of the bread.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med eder.
And as they spoke these things, Jesus himself stood in the midst of them, and says to them, Peace to you.
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
But having been startled, and having become frightened, they presumed to see a spirit.
38 Men han sade till dem: "Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
And he said to them, Why are ye troubled, and why do thoughts arise in your hearts?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava."
See my hands and my feet, that it is I myself. Handle me and see, because a spirit does not have flesh and bones, as ye see me having.
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
And having said this, he displayed to them his hands and feet.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: "Haven I här något att äta?"
And while they still disbelieved from joy and wondering, he said to them, Have ye anything to eat here?
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
And they gave him a piece of a broiled fish and from a bees honeycomb.
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
And having taken it, he ate before them.
44 Och han sade till dem: "Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna."
And he said to them, These are the words that I spoke to you while still being with you, that it is necessary for all things that are written in the law of Moses, and the prophets, and the psalms about me to be fulfilled.
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
Then he opened their mind to understand the scriptures.
46 Och han sade till dem: "Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
And he said to them, Thus it is written, and thus it was necessary for the Christ to suffer, and to rise from the dead the third day,
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
and to proclaim in his name repentance and remission of sins for all the nations, having begun from Jerusalem.
48 I kunnen vittna härom.
And ye are witnesses of these things.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft."
And behold, I send forth the promise of my Father upon you. But stay ye in the city until ye are clothed with power from on high.
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
And he led them outside as far as to Bethany, and having lifted up his hands, he blessed them.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
And it came to pass while he blessed them, he parted from them, and was brought up into heaven.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
And having worshiping him, they returned to Jerusalem with great joy,
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
and they were continually in the temple, praising and blessing God. Truly.
