Job 7
1 En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
Does not man have hard labor on earth? Are not his days like the days of a hired man?
2 Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
Like a slave earnestly desires the shadows of evening, like a hired man looks for his wages—
3 Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.
so I have been made to endure months of misery; I have been given trouble-filled nights.
4 Så snart jag har lagt mig, är min fråga: "När skall jag då få stå upp?" Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
When I lie down, I say to myself, 'When will I get up and when will the night be gone?' I am full of tossing to and fro until the day's dawning.
5 Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.
My flesh is clothed with worms and clods of dust; the sores in my skin harden up and then dissolve and run afresh.
6 Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.
My days are swifter than a weaver's shuttle; they pass without hope.
7 Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
God, call to mind that my life is only a breath; my eye will no more see good.
8 Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
The eye of God, who sees me, will see me no more; God's eyes will be on me, but I will not exist.
9 Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. (Sheol h7585)
As a cloud is consumed and vanishes away, so he who goes down to Sheol will come up no more. (Sheol h7585)
10 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
He will return no more to his house; neither will his place know him again.
11 Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.
Therefore I will not restrain my mouth; I will speak in the anguish of my spirit; I will complain in the bitterness of my soul.
12 Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
Am I the sea or a sea monster that you place a guard over me?
13 När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
When I say, 'My bed will comfort me, and my couch will ease my complaint,'
14 då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.
then you scare me with dreams and terrify me through visions,
15 Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!
so that I would choose strangling and death rather than preserving these bones of mine.
16 Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
I loathe my life; I would not wish to always be alive; let me alone for my days are useless.
17 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,
What is man that you should pay attention to him, that you should set your mind on him,
18 synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
that you should observe him every morning and test him every moment?
19 Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?
How long will it be before you look away from me, before you let me alone long enough for me to swallow down my own saliva?
20 Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?
Even if I have sinned, what would that do to you, you who watch men? Why have you made a target of me, so that I am a burden for you?
21 Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.
Why do you not pardon my transgression and take away my iniquity? For now will I lie down in the dust; you will seek me carefully, but I will not exist.”
