Job 5

1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

Roep maar: er is niemand, die u antwoord geeft; Tot wien van de heiligen wilt ge u wenden?

2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

Het is dus de wrevel, die den dwaas vermoordt, De gramschap doodt dus den zot.

3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

Ik heb den dwaas wel wortel zien schieten, Maar plotseling verrotte zijn akker;

4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

Zijn kinderen werden van hulp verstoken, Reddeloos vertrapt in de poort;

5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

Wat zij hebben geoogst, eet een hongerige op, En de dorstige rooft en drinkt de melk van hun kudde

6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

Want het kwaad schiet niet op uit het stof, En de rampspoed ontspruit uit de aarde niet:

7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

Maar het is de mens, die zichzelf de rampspoed verwekt, Zoals de vonken naar boven spatten!

8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

Ik, ik wend mij tot God, En leg mijn zaak aan de Godheid voor:

9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

Hij, die grootse en ondoorgrondelijke dingen wrocht En ontelbare wonderen;

10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

Die regen over de aarde zendt, En water over de velden giet;

11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

Die de nederigen op de hoogte verheft, En treurenden het hoogste geluk doet smaken.

12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

Die de plannen der sluwen verijdelt, Zodat hun handen de ontwerpen niet ten uitvoer brengen;

13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

Die de wijzen vangt in hun eigen list, Zodat de toeleg der slimmen mislukt,

14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

En midden op de dag zij op duisternis stuiten, En rondtasten op klaarlichte dag, zoals in de nacht;

15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

Maar die de geplaagden redt uit hun hand, Den arme uit de greep van den sterke:

16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

Zodat er weer hoop voor den zwakke is, En het onrecht de mond sluit.

17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

Gelukkig, gij mens, dien God kastijdt: Versmaad dus de straf van den Almachtige niet!

18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

Want Hij wondt, maar verbindt, Hij kwetst, maar zijn handen genezen.

19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

Uit zes noden zal Hij u redden, En in de zevende treft u geen kwaad:

20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

In hongersnood redt Hij u van de dood, In de oorlog uit de greep van het zwaard;

21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

Gij zijt veilig voor de gesel der tong, Zonder vrees voor het dreigend geweld.

22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

Met geweld en gebrek zult ge lachen, Voor wilde beesten niet vrezen:

23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

Want ge hebt een verbond met de stenen op het veld, En het wild gedierte leeft in vriendschap met u

24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

Dan weet ge, dat uw tent in vrede is, Ge niets vermist, als ge uw woning doorzoekt;

25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

Dan weet ge, dat uw nageslacht talrijk zal zijn, Uw spruiten als het gras op het veld.

26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

Eerst in uw ouderdom daalt ge ten grave, Zoals de schoof wordt binnengehaald, als het tijd is!

27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.

Zie, dit hebben we nagespeurd, en zó is het; Luister er naar, en neem het ter harte!