Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
Also, at this my heart trembleth, And it moveth from its place.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Hearken diligently to the trembling of His voice, Yea, the sound from His mouth goeth forth.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
Under the whole heavens He directeth it, And its light [is] over the skirts of the earth.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
After it roar doth a voice — He thundereth with the voice of His excellency, And He doth not hold them back, When His voice is heard.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
God thundereth with His voice wonderfully, Doing great things and we know not.
6 Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
For to snow He saith, 'Be [on] the earth.' And the small rain and great rain of His power.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
Into the hand of every man he sealeth, For the knowledge by all men of His work.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
And enter doth the beast into covert, And in its habitations it doth continue.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
From the inner chamber cometh a hurricane, And from scatterings winds — cold,
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
From the breath of God is frost given, And the breadth of waters is straitened,
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Yea, by filling He doth press out a cloud, Scatter a cloud doth His light.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
And it is turning itself round by His counsels, For their doing all He commandeth them, On the face of the habitable earth.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
Whether for a rod, or for His land, Or for kindness — He doth cause it to come.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Hear this, O Job, Stand and consider the wonders of God.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Dost thou know when God doth place them, And caused to shine the light of His cloud?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Dost thou know the balancings of a cloud? The wonders of the Perfect in knowledge?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
How thy garments [are] warm, In the quieting of the earth from the south?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
Thou hast made an expanse with Him For the clouds — strong as a hard mirror!
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Let us know what we say to Him, We set not in array because of darkness.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Is it declared to Him that I speak? If a man hath spoken, surely he is swallowed up.
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
And now, they have not seen the light, Bright it [is] in the clouds, And the wind hath passed by and cleanseth them.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
From the golden north it cometh, Beside God [is] fearful honour.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
The Mighty! we have not found Him out, High in power and judgment, He doth not answer! And abundant in righteousness,
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Therefore do men fear Him, He seeth not any of the wise of heart.
