Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

Jeg sluttede en Pagt med mit Øje om ikke at se på en Jomfru;

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

hvad var ellers min Lod fra Gud hist oppe, den Arv, den Almægtige gav fra det høje?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Har ikke den lovløse Vanheld i Vente, Udådsmændene Modgang?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Ser han ej mine Veje og tæller alle mine Skridt?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

Har jeg holdt til med Løgn, og hasted min Fod til Svig

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

på Rettens Vægtskål veje han mig, så Gud kan kende min Uskyld

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

er mit Skridt bøjet af fra Vejen, og har mit Hjerte fulgt mine Øjne, hang noget ved mine Hænder,

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

da gid jeg må så og en anden fortære, og hvad jeg planted, oprykkes med Rode!

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Blev jeg en Dåre på Grund at en Kvinde, og har jeg luret ved Næstens Dør,

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

så dreje min Hustru Kværn for en anden, og andre bøje sig over hende!

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

Thi sligt var Skændselsdåd, Brøde, der drages for Retten,

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

ja, Ild, der æder til Afgrunden og sætter hele min Høst i Brand!

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

Har jeg ringeagtet min Træls og min Trælkvindes Ret, når de trættede med mig,

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

hvad skulde jeg da gøre, når Gud stod op, hvad skulde jeg svare, når han så efter?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Har ikke min Skaber skabt ham i Moders Skød, har en og samme ej dannet os begge i Moders Liv?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

Har jeg afslået ringes Ønske, ladet Enkens Øjne vansmægte,

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

var jeg ene om at spise mit Brød, har den faderløse ej spist deraf

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

nej, fra Barnsben fostred jeg ham som en Fader, jeg ledede hende fra min Moders Skød.

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

Har jeg set en Stakkel blottet for Klæder, en fattig savne et Tæppe

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

visselig nej, hans Hofter velsigned mig, når han varmed sig i Uld af mine Lam.

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

Har jeg løftet min Bånd mod en faderløs, fordi jeg var vis på Medhold i Retten,

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

så falde min Skulder fra Nakken, så rykkes min Arm af Led!

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Thi Guds Rædsel var kommet over mig, og når han rejste sig, magted jeg intet!

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

Har jeg slået min Lid til Guld, kaldt det rene Guld min Fortrøstning,

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

var det min Glæde, at Rigdommen voksed, og at min Hånd fik sanket så meget,

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

så jeg, hvorledes Sollyset stråled, eller den herligt skridende Måne,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

og lod mit Hjerte sig dåre i Løn, så jeg hylded dem med Kys på min Hånd

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

også det var Brøde, der drages for Retten, thi da fornægted jeg Gud hist oppe.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

Var min Avindsmands Fald min Glæd jubled jeg, når han ramtes af Vanheld

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

nej, jeg tillod ikke min Gane at synde, så jeg bandende kræved hans Sjæl.

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

Har min Husfælle ej måttet sige: "Hvem mættedes ej af Kød fra hans Bord"

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

nej, den fremmede lå ej ude om Natten, jeg åbned min Dør for Vandringsmænd.

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

Har jeg skjult mine Synder, som Mennesker gør, så jeg dulgte min Brøde i Brystet

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

af Frygt for den store Hob, af Angst for Stamfrænders Ringeagt, så jeg blev inden Døre i Stilhed!

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Ak, var der dog en, der hørte på mig! Her er mit Bomærke - lad den Almægtige svare! Havde jeg blot min Modparts Indlæg!

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Sandelig, tog jeg det på min Skulder, kransed mit Hoved dermed som en Krone,

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

svared ham for hvert eneste Skridt og mødte ham som en Fyrste.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

Har min Mark måttet skrige over mig og alle Furerne græde,

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

har jeg tæret dens Kraft uden Vederlag, udslukt dens Ejeres Liv,

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

så gro der Tjørn for Hvede og Ukrudt i Stedet for Byg! Her ender Jobs Ord.