Job 26

1 Därefter tog Job till orda och sade:

And Job answereth and saith: —

2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

What — thou hast helped the powerless, Saved an arm not strong!

3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

What — thou hast given counsel to the unwise, And wise plans in abundance made known.

4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?

With whom hast thou declared words? And whose breath came forth from thee?

5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.

The Rephaim are formed, Beneath the waters, also their inhabitants.

6 Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)

Naked [is] Sheol over-against Him, And there is no covering to destruction. (Sheol h7585)

7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

Stretching out the north over desolation, Hanging the earth upon nothing,

8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

Binding up the waters in His thick clouds, And the cloud is not rent under them.

9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

Taking hold of the face of the throne, Spreading over it His cloud.

10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

A limit He hath placed on the waters, Unto the boundary of light with darkness.

11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

Pillars of the heavens do tremble, And they wonder because of His rebuke.

12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

By His power He hath quieted the sea, And by His understanding smitten the proud.

13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

By His Spirit the heavens He beautified, Formed hath His hand the fleeing serpent.

14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

Lo, these [are] the borders of His way, And how little a matter is heard of Him, And the thunder of His might Who doth understand?