Job 26
1 Därefter tog Job till orda och sade:
A odpovídaje Job, řekl:
2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
Komu jsi napomohl? Tomu-li, kterýž nemá síly? Toho-lis retoval, kterýž jest bez moci?
3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
Komu jsi rady udělil? Nemoudrému-li? Hned jsi základu dostatečně poučil?
4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
Komužs ty řeči zvěstoval? A čí duch vyšel z tebe?
5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Však i mrtvé věci pod vodami a obyvateli jejich sformovány bývají.
Odkryta jest propast před ním, i zahynutí není zakryto. (Sheol h7585)
7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
Ontě roztáhl půlnoční stranu nad prázdnem, zavěsil zemi na ničemž.
8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
Zavazuje vody v oblacích svých, aniž se trhá oblak pod nimi.
9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
On sám zdržuje stále trůn svůj, a roztahuje na něm oblaky své.
10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
Cíl vyměřil rozlévání se vodám, až do skonání světla a tmy.
11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
Sloupové nebeští třesou se a pohybují od žehrání jeho.
12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
Mocí svou rozdělil moře, a rozumností svou dutí jeho.
13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
Duchem svým nebesa ozdobil, a ruka jeho sformovala hada dlouhého.
14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
Aj, toť jsou jen částky cest jeho, a jak nestižitelné jest i to maličko, což jsme slyšeli o něm. Hřímání pak moci jeho kdo srozumí?
