Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Then answered Zophar the Naamathite, and said,
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
Therefore do my thoughts give answer to me, even by reason of my haste that is in me.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
I have heard the reproof which putteth me to shame, and the spirit of my understanding answereth me.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
Knowest thou [not] this of old time, since man was placed upon earth,
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
That the triumphing of the wicked is short, and the joy of the godless but for a moment?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
Though his excellency mount up to the heavens, and his head reach unto the clouds;
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"
Yet he shall perish for ever like his own dung: they which have seen him shall say, Where is he?
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
He shall fly away as a dream, and shall not be found: yea, he shall be chased away as a vision of the night.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
The eye which saw him shall see him no more; neither shall his place any more behold him.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
His children shall seek the favour of the poor, and his hands shall give back his wealth.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
His bones are full of his youth, but it shall lie down with him in the dust.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
Though wickedness be sweet in his mouth, though he hide it under his tongue;
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
Though he spare it, and will not let it go, but keep it still within his mouth;
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
Yet his meat in his bowels is turned, it is the gall of asps within him.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
He hath swallowed down riches, and he shall vomit them up again: God shall cast them out of his belly.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
He shall suck the poison of asps: the viper’s tongue shall slay him.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
He shall not look upon the rivers, the flowing streams of honey and butter.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
That which he laboured for shall he restore, and shall not swallow it down; according to the substance that he hath gotten, he shall not rejoice.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
For he hath oppressed and forsaken the poor; he hath violently taken away an house, and he shall not build it up.
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
Because he knew no quietness within him, he shall not save aught of that wherein he delighteth.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
There was nothing left that he devoured not; therefore his prosperity shall not endure.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
In the fulness of his sufficiency he shall be in straits: the hand of every one that is in misery shall come upon him.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
When he is about to fill his belly, [God] shall cast the fierceness of his wrath upon him, and shall rain it upon him while he is eating.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
He shall flee from the iron weapon, and the bow of brass shall strike him through.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
He draweth it forth, and it cometh out of his body: yea, the glittering point cometh out of his gall; terrors are upon him.
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
All darkness is laid up for his treasures: a fire not blown [by man] shall devour him; it shall consume that which is left in his tent.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
The heavens shall reveal his iniquity, and the earth shall rise up against him.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
The increase of his house shall depart, [his goods] shall flow away in the day of his wrath.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
This is the portion of a wicked man from God, and the heritage appointed unto him by God.
