Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
My spirit hath been destroyed, My days extinguished — graves [are] for me.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
If not — mockeries [are] with me. And in their provocations mine eye lodgeth.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Place, I pray Thee, my pledge with Thee; Who is he that striketh hand with me?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
For their heart Thou hast hidden From understanding, Therefore Thou dost not exalt them.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
For a portion he sheweth friendship, And the eyes of his sons are consumed.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
And he set me up for a proverb of the peoples, And a wonder before them I am.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
And dim from sorrow is mine eye, And my members as a shadow all of them.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Astonished are the upright at this, And the innocent against the profane Stirreth himself up.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
And the righteous layeth hold [on] his way, And the clean of hands addeth strength, And — dumb are they all.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Return, and come in, I pray you, And I find not among you a wise man.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
My days have passed by, My devices have been broken off, The possessions of my heart!
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Night for day they appoint, Light [is] near because of darkness.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
If I wait — Sheol [is] my house, In darkness I have spread out my couch. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
To corruption I have called: — 'Thou [art] my father.' 'My mother' and 'my sister' — to the worm.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
And where [is] now my hope? Yea, my hope, who doth behold it?
