Job 13

1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

Eto, sve je to vidjelo oko moje, èulo uho moje, i razumjelo.

2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

Što vi znate, znam i ja, nijesam gori od vas.

3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

Ipak bih govorio sa svemoguæim, i rad sam s Bogom pravdati se.

4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

Jer vi izmišljate laži, svi ste zaludni ljekari.

5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

O da biste sasvijem muèali! bili biste mudri.

6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

Èujte moj odgovor, i slušajte razloge usta mojih.

7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

Treba li da govorite za Boga nepravdu ili prijevaru da govorite za nj?

8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

Treba li da mu gledate ko je? treba li da se prepirete za Boga?

9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

Hoæe li biti dobro kad vas stane ispitivati? hoæete li ga prevariti kao što se vara èovjek?

10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

Zaista æe vas karati, ako tajno uzgledate ko je.

11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

Velièanstvo njegovo neæe li vas uplašiti? i strah njegov neæe li vas popasti?

12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

Spomeni su vaši kao pepeo, i vaše visine kao gomile blata.

13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

Muèite i pustite me da ja govorim, pa neka me snaðe šta mu drago.

14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

Zašto bih kidao meso svoje svojim zubima i dušu svoju metao u svoje ruke?

15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

Gle, da me i ubije, opet æu se uzdati u nj, ali æu braniti putove svoje pred njim.

16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

I on æe mi biti spasenje, jer licemjer neæe izaæi preda nj.

17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

Slušajte dobro besjedu moju, i neka vam uðe u uši što æu iskazati.

18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

Evo, spremio sam parbu svoju, znam da æu biti prav.

19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

Ko æe se preti sa mnom? da sad umuknem, izdahnuo bih.

20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

Samo dvoje nemoj mi uèiniti, pa se neæu kriti od lica tvojega.

21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

Ukloni ruku svoju od mene, i strah tvoj da me ne straši.

22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

Potom zovi me, i ja æu odgovarati; ili ja da govorim, a ti mi odgovaraj.

23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

Koliko je bezakonja i grijeha mojih? pokaži mi prijestup moj i grijeh moj.

24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

Zašto sakrivaš lice svoje i držiš me za neprijatelja svojega?

25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

Hoæeš li skršiti list koji nosi vjetar, ili æeš goniti suhu slamku,

26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

Kad mi pišeš grèine i daješ mi u našljedstvo grijehe mladosti moje,

27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

I meæeš noge moje u klade, i paziš na sve staze moje i ideš za mnom ustopce?

28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

A on se raspada kao trulina, kao haljina koju jede moljac.