Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Lo, all — hath mine eye seen, Heard hath mine ear, and it attendeth to it.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
According to your knowledge I have known — also I. I am not fallen more than you.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Yet I for the Mighty One do speak, And to argue for God I delight.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
And yet, ye [are] forgers of falsehood, Physicians of nought — all of you,
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
O that ye would keep perfectly silent, And it would be to you for wisdom.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Hear, I pray you, my argument, And to the pleadings of my lips attend,
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
For God do ye speak perverseness? And for Him do ye speak deceit?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
His face do ye accept, if for God ye strive?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Is [it] good that He doth search you, If, as one mocketh at a man, ye mock at Him?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
He doth surely reprove you, if in secret ye accept faces.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Doth not His excellency terrify you? And His dread fall upon you?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Your remembrances [are] similes of ashes, For high places of clay your heights.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Keep silent from me, and I speak, And pass over me doth what?
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Wherefore do I take my flesh in my teeth? And my soul put in my hand?
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Lo, He doth slay me — I wait not! Only, my ways unto His face I argue.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Also — He [is] to me for salvation, For the profane cometh not before Him.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Hear ye diligently my word, And my declaration with your ears.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Lo, I pray you, I have set in order the cause, I have known that I am righteous.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Who [is] he that doth strive with me? For now I keep silent and gasp.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Only two things, O God, do with me: Then from Thy face I am not hidden.
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Thy hand put far off from me, And Thy terror let not terrify me.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
And call Thou, and I — I answer, Or — I speak, and answer Thou me.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
How many iniquities and sins have I? My transgression and my sin let me know.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Why dost Thou hide Thy face? And reckonest me for an enemy to Thee?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
A leaf driven away dost Thou terrify? And the dry stubble dost Thou pursue?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
For Thou writest against me bitter things, And causest me to possess iniquities of my youth:
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
And puttest in the stocks my feet, And observest all my paths, On the roots of my feet Thou settest a print,
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
And he, as a rotten thing, weareth away, As a garment hath a moth consumed him.
