1 Mosebok 29
1 Och Jakob begav sig åstad på väg till Österlandet.
And Jacob started and went to the land of the east to Laban, the son of Bathuel the Syrian, and the brother of Rebecca, mother of Jacob and Esau.
2 Där fick han se en brunn på fältet, och vid den lågo tre fårhjordar, ty ur denna brunn plägade man vattna hjordarna. Och stenen som låg över brunnens öppning var stor;
And he looks, and behold! a well in the plain; and there were there three flocks of sheep resting at it, for out of that well they watered the flocks, but there was a great stone at the mouth of the well.
3 därför plägade man låta alla hjordarna samlas dit och vältrade så stenen från brunnens öppning och vattnade fåren; sedan lade man stenen tillbaka på sin plats över brunnens öppning.
And there were all the flocks gathered, and they used to roll away the stone from the mouth of the well, and water the flocks, and set the stone again in its place on the mouth of the well.
4 Och Jakob sade till männen: "Mina bröder, varifrån ären I?" De svarade: "Vi äro från Haran."
And Jacob said to them, Brethren, whence are you? and they said, We are of Charrhan.
5 Då sade han till dem: "Kännen I Laban, Nahors son?" De svarade: "Ja."
And he said to them, Know you Laban, the son of Nachor? and they said, We do know [him].
6 Han frågade dem vidare: "Står det väl till med honom?" De svarade: "Ja; och se, där kommer hans dotter Rakel med fåren."
And he said to them, Is he well? And they said, He is well. And behold Rachel his daughter came with the sheep.
7 Han sade: "Det är ju ännu full dag; ännu är det icke tid att samla boskapen. Vattnen fåren, och fören dem åter i bet."
And Jacob said, it is yet high day, it is not yet time that the flocks be gathered together; water you the flocks, and depart and feed them.
8 Men de svarade: "Vi kunna icke göra det, förrän alla hjordarna hava blivit samlade och man har vältrat stenen från brunnens öppning; då vattna vi fåren."
And they said, We shall not be able, until all the shepherds be gathered together, and they shall roll away the stone from the mouth of the well, then we will water the flocks.
9 Medan han ännu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders får; ty hon plägade vakta dem.
While he was yet speaking to them, behold, Rachel the daughter of Laban came with her father's sheep, for she fed the sheep of her father.
10 När Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, får, gick han fram och vältrade stenen från brunnens öppning och vattnade sin morbroder Labans får.
And it came to pass when Jacob saw Rachel the daughter of Laban, his mother's brother, and the sheep of Laban, his mother's brother, that Jacob came and rolled away the stone from the mouth of the well, and watered the sheep of Laban, his mother's brother.
11 Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gråt.
And Jacob kissed Rachel, and cried with a loud voice and wept.
12 Och Jakob omtalade för Rakel att han var hennes faders frände, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade åstad och omtalade det för sin fader.
And he told Rachel that he was the near relative of her father, and the son of Rebecca; and she ran and reported to her father according to these words.
13 Då nu Laban fick höras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus; och han förtäljde för Laban allt som hade hänt honom.
And it came to pass when Laban heard the name of Jacob, his sister's son, he ran to meet him, and embraced and kissed him, and brought him into his house; and he told Laban all these sayings.
14 Och Laban sade till honom: "Ja, du är mitt kött och ben." Och han stannade hos honom en månads tid.
And Laban said to him, You are of my bones and of my flesh; and he was with him a full month.
15 Och Laban sade till Jakob: "Du är ju min frände. Skulle du då tjäna mig för intet? Säg mig vad du vill hava i lön?"
And Laban said to Jacob, Surely you shall not serve me for nothing, because you are my brother; tell me what your reward is to be.
16 Nu hade Laban två döttrar; den äldre hette Lea, och den yngre hette Rakel.
Now Laban had two daughters, the name of the elder was Lea, and the name of the younger, Rachel.
17 Och Leas ögon voro matta, men Rakel hade en skön gestalt och var skön att skåda.
And the eyes of Lea were weak. But Rachel was beautiful in appearance, and exceedingly fair in countenance.
18 Och Jakob hade fattat kärlek till Rakel; därför sade han: "Jag vill tjäna dig i sju år för Rakel, din yngre dotter."
And Jacob loved Rachel, and said, I will serve you seven years for your younger daughter Rachel.
19 Laban svarade: "Det är bättre att jag giver henne åt dig, än att jag skulle giva henne åt någon annan; bliv kvar hos mig."
And Laban said to him, [It is] better that I should give her to you, than that I should give her to another man; dwell with me.
20 Så tjänade Jakob för Rakel i sju år, och det tycktes honom vara allenast några dagar; så kär hade han henne.
And Jacob served for Rachel seven years, and they were before him as a few days, by reason of his loving her.
21 Därefter sade Jakob till Laban: "Giv mig min hustru, ty min tid är nu förlupen; låt mig gå in till henne."
And Jacob said to Laban, Give me my wife, for my days are fulfilled, that I may go in to her.
22 Då bjöd Laban tillhopa allt folket på orten och gjorde ett gästabud.
And Laban gathered together all the men of the place, and made a marriage-feast.
23 Men när aftonen kom, tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne.
And it was even, and he took his daughter Lea, and brought her in to Jacob, and Jacob went in to her.
24 Och Laban gav sin tjänstekvinna Silpa åt sin dotter Lea till tjänstekvinna.
And Laban gave to his daughter Lea, Zelpha his handmaid, as a handmaid for her.
25 Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: "Vad har du gjort mot mig? Var det icke för Rakel jag tjänade hos dig? Varför har du så bedragit mig?"
And it was morning, and behold it was Lea; and Jacob said to Laban, What is this that you have done to me? did I not serve you for Rachel? and therefore have you deceived me?
26 Laban svarade: "Det är icke sed på vår ort att man giver bort den yngre före den äldre.
And Laban answered, It is not done thus in our country, to give the younger before the elder.
27 Låt nu dennas bröllopsvecka gå till ända, så vilja vi giva dig också den andra, mot det att du gör tjänst hos mig i ännu ytterligare sju år."
Fulfil then her sevens, and I will give to you her also in return for your labour, which you labour with me, yet seven other years.
28 Och Jakob samtyckte härtill och lät hennes bröllopsvecka gå till ända. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
And Jacob did so, and fulfilled her sevens; and Laban gave him his daughter Rachel to wife.
29 Och Laban gav sin tjänstekvinna Bilha åt sin dotter Rakel till tjänstekvinna.
And Laban gave to his daughter his handmaid Balla, for a handmaid to her.
30 Så gick han in också till Rakel, och han hade Rakel kärare än Lea. Sedan tjänade han hos honom i ännu ytterligare sju år.
And he went in to Rachel; and he loved Rachel more than Lea; and he served him seven other years.
31 Men då HERREN såg att Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.
And when the Lord God saw that Lea was hated, he opened her womb; but Rachel was barren.
32 Och Lea blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon tänkte: "HERREN har sett till mitt lidande; ja, nu skall min man hava mig kär."
And Lea conceived and bore a son to Jacob; and she called his name, Ruben; saying, Because the Lord has looked on my humiliation, and has given me a son, now then my husband will love me.
33 Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: "HERREN har hört att jag har varit försmådd, därför har han givit mig också denne." Och hon gav honom namnet Simeon.
And she conceived again, and bore a second son to Jacob; and she said, Because the Lord has heard that I am hated, he has given to me this one also; and she called his name, Simeon.
34 Och åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: "Nu skall väl ändå min man hålla sig till mig; jag har ju fött honom tre söner." Därav fick denne namnet Levi.
And she conceived yet again, and bore a son, and said, In the present time my husband will be with me, for I have born him three sons; therefore she called his name, Levi.
35 Åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: "Nu vill jag tacka HERREN." Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan upphörde hon att föda.
And having conceived yet again, she bore a son, and said, Now yet again this time will I give thanks to the Lord; therefore she called his name, Juda; and ceased bearing.
