Predikaren 7

1 Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.

Lepsze jest imię dobre, niżeli maść wyborna; a dzień śmierci, niż dzień narodzenia.

2 Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

Lepiej iść do domu żałoby, niż iść do domu biesiady, przeto, iż tam widzimy koniec każdego człowieka, a żyjący składa to do serca swego.

3 Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.

Lepszy jest smutek, niżeli śmiech; bo przez smutek twarzy naprawia się serce.

4 De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.

Serce mądrych w domu żałoby; ale serce głupich w domu wesela.

5 Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.

Lepiej jest słuchać gromienia mądrego, niżeli słuchać pieśni głupich.

6 Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

Bo jaki jest trzask ciernia pod garncem, tak jest śmiech głupiego; i toć jest marność.

7 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.

Zaiste ucisk przywodzi mądrego do szaleństwa, a dar zaślepia serce.

8 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.

Lepsze jest dokończenie rzeczy, niżeli początek jej; lepszy jest człowiek cierpliwego ducha, niż ducha wyniosłego.

9 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.

Nie bądź porywczy w duchu twym do gniewu; bo gniew w zanadrzyu głupich odpoczywa.

10 Spörj icke: "Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du fråga så.

Nie mów: Cóż to jest, że dni pierwsze lepsze były, niż teraźniejsze? Bobyś się o tem nie mądrze pytał.

11 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

Dobra jest mądrość przy majętności, i jest pożteczna tym, którzy widzą słońce.

12 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.

Albowiem pod cieniem mądrości, i pod cieniem srebra odpoczywa człowiek, a wszakże przedniejsza jest umiejętność mądrości; bo przynosi żywot tym, którzy ją mają.

13 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

Przypatrz się sprawie Bożej; bo któż może wyprostować, co on skrzywi?

14 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.

W dzień dobry zażywaj dobra, w dzień zły miej się na pieczy: boć ten uczynił Bóg przeciwko owemu, dlatego, aby nie doszedł człowiek tego, co nastanie po nim.

15 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.

Tom wszystko widział za dni marności mojej: Bywa sprawiedliwy, który ginie z sprawiedliwością swoją; także bywa niezbożnik, który długo żyje we złości swojej.

16 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?

Nie bądź nazbyt sprawiedliwym, ani nazbyt mądrym; przeczżebyś miał do zguby przychodzić?

17 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?

Nie bądź nader niepobożnym, ani nazbyt głupim; przeczżebyś miał umrzeć przed czasem swoim?

18 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.

Dobra jest, abyś się owego trzymał, a tego się nie puszczał; kto się boi Boga, uchodzi tego wszystkiego.

19 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.

Mądrość umacnia mądrego więcej, niżeli dziesięć książąt, którzy są w mieście.

20 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.

Zaiste niemasz człowieka sprawiedliwego na ziemi, któryby czynił dobrze, a nie grzeszył.

21 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.

Nie do wszystkich też słów, które mówią ludzie przykładaj serca twego; i niech cię to nie obchodzi, choćciby i sługa twój złorzeczył.

22 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.

Boć wie serce twoje, żeś i ty częstokroć drugim złorzeczył.

23 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men visheten förblev fjärran ifrån mig.

Wszystkiegom tego doświadczył mądrością, i rzekłem: Będę mądrym; aleć się mądrość oddaliła odemnie.

24 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

A co dalekiego, i co bardzo głębokiego jest, któż to znajdzie?

25 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

Wszystkom ja przeszedł myślą swoją, abym poznał i wybadał się, i wynalazł mądrość i rozum, a żebym poznał niezbożność, głupstwo, i błąd, i szaleństwo.

26 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.

I znalazłem rzecz gorzciejszą nad śmierć, to jest, taką niewiastę, której serce jest jako sieci i sidło, a ręce jej jako pęta. Kto się Bogu podoba, wolny będzie od niej; ale grzesznik będzie od niej pojmany.

27 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.

Otom to znalazł, (mówi kaznodzieja, ) stosując jedno z drugiem, abym doszedł umiejętności.

28 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.

Czego zaś nad to szukała dusza moja, tedym nie znalazł. Męża jednego z tysiąca znalazłem; alem niewiasty między temi wszystkiemi nie znalazł.

29 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.

To tylko obacz, com znalazł, że stworzył Bóg człowieka dobrego; ale oni udali się za rozmaitemi myślami. Któż może z mądrym porównać? a kto może wyłożyć każdą rzecz?