Predikaren 3
1 Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
To every thing there is a season, and a time to every purpose under the heaven:
2 Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
A time to be born, and a time to die; a time to plant, and a time to pluck up that which is planted;
3 Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
A time to kill, and a time to heal; a time to break down, and a time to build up;
4 Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
A time to weep, and a time to laugh; a time to mourn, and a time to dance;
5 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
A time to cast away stones, and a time to gather stones together; a time to embrace, and a time to refrain from embracing;
6 Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
A time to get, and a time to lose; a time to keep, and a time to cast away;
7 Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
A time to rend, and a time to sew; a time to keep silence, and a time to speak;
8 Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
A time to love, and a time to hate; a time of war, and a time of peace.
9 Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
What profit has he that works in that wherein he labours?
10 Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
I have seen the travail, which God has given to the sons of men to be exercised in it.
11 Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.
He has made every thing beautiful in his time: also he has set the world in their heart, so that no man can find out the work that God makes from the beginning to the end.
12 Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.
I know that there is no good in them, but for a man to rejoice, and to do good in his life.
13 Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.
And also that every man should eat and drink, and enjoy the good of all his labour, it is the gift of God.
14 Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
I know that, whatsoever God does, it shall be for ever: nothing can be put to it, nor any thing taken from it: and God does it, that men should fear before him.
15 Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
That which has been is now; and that which is to be has already been; and God requires that which is past.
16 Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
And moreover I saw under the sun the place of judgment, that wickedness was there; and the place of righteousness, that iniquity was there.
17 Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
I said in mine heart, God shall judge the righteous and the wicked: for there is a time there for every purpose and for every work.
18 Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
I said in mine heart concerning the estate of the sons of men, that God might manifest them, and that they might see that they themselves are beasts.
19 Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.
For that which befalls the sons of men befalls beasts; even one thing befalls them: as the one dies, so dies the other; yea, they have all one breath; so that a man has no preeminence above a beast: for all is vanity.
20 Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.
All go unto one place; all are of the dust, and all turn to dust again.
21 Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?
Who knows the spirit of man that goes upward, and the spirit of the beast that goes downward to the earth?
22 Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?
Wherefore I perceive that there is nothing better, than that a man should rejoice in his own works; for that is his portion: for who shall bring him to see what shall be after him?
