Predikaren 1
1 Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.
The words of the Preacher, the son of David, king of Israel in Jerusalem.
2 Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!
Vanity of vanities, said the Preacher, vanity of vanities; all is vanity.
3 Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?
What advantage [is there] to a man in all his labour that he takes under the sun?
4 Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.
A generation goes, and a generation comes: but the earth stands for ever.
5 Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått att komma till den ort där hon går upp.
And the sun arises, and the sun goes down and draws towards its place;
6 Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr; den vänder sig och vänder sig, allt under det att den far fram, och så begynner den åter sitt kretslopp.
arising there it proceeds southward, and goes round towards the north. The wind goes round and round, and the wind returns to its circuits.
7 Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver havet aldrig fullt; där floderna förut hava runnit, dit rinna de ständigt åter.
All the rivers run into the sea; and yet the sea is not filled: to the place whence the rivers come, there they return again.
8 Alla arbetar utan rast; ingen kan utsäga det. Ögat mättas icke av att se, och örat bliver icke fullt av att höra.
All things are full of labour; a man will not be able to speak [of them]: neither shall the eye be satisfied with seeing, neither shall the ear be filled with hearing.
9 Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.
What is that which has been? the very thing which shall be: and what is that which has been done? the very thing which shall be done: and there is no new thing under the sun.
10 Inträffar något varom man ville säga: "Se, detta är nytt", så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss.
[Who is he] that shall speak and say, Behold, this is new? it has already been in the ages that have passed before us.
11 Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skola uppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem som leva ännu senare.
There is no memorial to the first things; neither to the things that have been last shall their memorial be with them that shall at the last [time].
12 Jag, Predikaren, var konung över Israel i Jerusalem.
I the Preacher was king over Israel in Jerusalem.
13 Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
And I applied my heart to seek out and examine by wisdom concerning all things that are done under heaven, for God has given to the sons of men an evil trouble to be troubled therewith.
14 När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.
I saw all the works that were wrought under the sun; and, saw, all were vanity and waywardness of spirit.
15 Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.
That which is crooked can’t be made straight: and deficiency can’t be numbered.
16 Jag sade i mitt hjärta: "Se, jag har förvärvat mig stor vishet, och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta inhämtat i rikt mått."
I spoke in my heart, saying, Behold, I am increased, and have acquired wisdom beyond all who were before me in Jerusalem: also I applied my heart to know wisdom and knowledge.
17 Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.
And my heart knew much—wisdom, and knowledge, parables and understanding: I perceived that this also is waywardness of spirit.
18 Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.
For in the abundance of wisdom is abundance of knowledge; and he that increases knowledge will increase sorrow.
