1 Krönikeboken 19

1 En tid härefter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son blev konung efter honom.

Some time later, Nahash, the king of the Ammon people-group, died. Then his son Hanun became their king.

2 Då sade David: "Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vänskap, eftersom hans fader bevisade mig vänskap." Och David skickade sändebud för att trösta honom i hans sorg efter fadern. När så Davids tjänare kommo till Ammons barns land, till Hanun, för att trösta honom,

[When] David [heard about that, he] thought [to himself], “Nahash was kind to me, so I will be kind to his son.” So David sent some officials there, to tell Hanun that he was sorry to hear that Hanun’s father [had died]. But when David’s officials came to Hanun in the land where the Ammon people-group lived,

3 sade Ammons barns furstar till Hanun: "Menar du att David därmed att han sänder tröstare till dig vill visa dig att han ärar din fader? Nej, för att undersöka och fördärva och bespeja landet hava hans tjänare kommit till dig."

the leaders of the Ammon people-group said to Hanun, “Do you think that it is really to honor your father that King David is sending these men to say that he is sorry that your father died? [We think that] his men have come to (look around/spy) our city in order to determine how his [army] can conquer us.”

4 Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka dem och skära av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät dem så gå.

Hanun [believed what they said, so he commanded some soldiers to] seize the officials whom David had sent, and shave off their beards, and [insult them by] cutting off the lower part of their robes, and then send them away. [So his soldiers did that].

5 Och man kom och berättade för David vad som hade hänt männen; då sände han bud emot dem, ty männen voro ju mycket vanärade. Och konungen lät säga: "Stannen i Jeriko, till dess edert skägg hinner växa ut, och kommen så tillbaka."

The officials were greatly humiliated/ashamed. When David found out about what had happened to his officials, he sent some messengers to them to tell them, “Stay at Jericho until your beards have grown again, and then return home.”

6 Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver för att leja sig vagnar och ryttare från Aram-Naharaim, från Aram-Maaka och från Soba.

Then the [leaders of the] Ammon people-group realized that they had greatly insulted [IDM] David. So Hanun and some of his officials sent about (37,000 pounds/34,000 kg.) of silver to hire chariots and chariot-drivers from [the] Aram-Naharaim, Aram-Maacah and Zobah [regions of Syria northeast of Israel].

7 De lejde sig trettiotvå tusen vagnar, ävensom hjälp av konungen i Maaka med hans folk; dessa kommo och lägrade sig framför Medeba. Ammons barn församlade sig ock från sina städer och kommo för att strida.

They hired 32,000 chariots and chariot-drivers, as well as the king of [the] Maacah [region] and his army. They came and set up their tents near Medeba [town in Moab region]. The soldiers from the Ammon people-group also marched out and (stood in their positions/arranged themselves for battle) [at the entrance to their capital city, Rabbah].

8 När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de tappraste krigarna.

When David heard about that, he sent Joab and all his army.

9 Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid vid ingången till staden; men de konungar som hade kommit dit ställde upp sig för sig själva på fältet.

The soldiers of the Ammon people-group came out of their city and lined up for battle at the entrance to [their capital city, Rabbah]. Meanwhile, the other kings who had come [with their armies] stood in their positions in the open fields.

10 Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och ställde sedan upp sig mot araméerna.

Joab saw that there were groups of enemy soldiers in front of his troops and behind his troops. So he selected some of the best Israeli troops and put them in positions to fight against the soldiers of Syria.

11 Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai, och dessa fingo ställa upp sig mot Ammons barn.

He appointed his [older] brother Abishai to be the commander of his other soldiers and he told them to (stand in their positions/arrange themselves) in front of [the army of] the Ammon people-group.

12 Och han sade: "Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga, så vill jag hjälpa dig.

Joab said to them, “If the soldiers from Syria are too strong for us to defeat them, then your soldiers must come and help us. But if the soldiers from the Ammon people-group are too strong for you to defeat them, then my soldiers will come and help your men.

13 Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt folk och för vår Guds städer. Sedan må HERREN göra vad honom täckes.

We must be strong/courageous, and fight hard to [defend] our people and our cities (that belong to/where we worship) our God. I will pray that Yahweh will do what he considers to be good.”

14 Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot araméerna, och de flydde för honom.

So Joab and his troops [advanced to] fight the army of Syria, and the soldiers from Syria ran away from them.

15 Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de för hans broder Absai och begåvo sig in i staden. Då begav sig Joab till Jerusalem.

And when the soldiers of the Ammon people-group saw that the soldiers from Syria were running away, they also started to run away from Abishai and his army, and they retreated back inside the city. So Joab [and his army] returned to Jerusalem.

16 Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud att de araméer som bodde på andra sidan floden skulle rycka ut, anförda av Sofak, Hadaresers härhövitsman.

After [the leaders of the army of] Syria realized that they had been defeated by [the army of] Israel, they sent messengers to [another part of Syria on] the east side of the [Euphrates] river, and brought troops from there [to the battle area], with Shophach, the commander of Hadadezer’s army, leading them.

17 När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel och gick över Jordan, och då han kom fram till dem, ställde han upp sig i slagordning mot dem; och när David hade ställt upp sig till strid mot araméerna, gåvo dessa sig i strid med honom.

When David heard about that, he gathered all the Israeli soldiers, and they crossed the Jordan [River]. They advanced and took their battle positions to attack the army of Syria.

18 Men araméerna flydde undan för Israel, och David dräpte av araméerna manskapet på sju tusen vagnar, så ock fyrtio tusen man fotfolk; härhövitsmannen Sofak dödade han ock.

But the army of Syria ran away from the soldiers of Israel. However, David’s soldiers killed 7,000 of their chariot-drivers and 40,000 other soldiers. They also killed Shophach, their army commander.

19 Då, alltså Hadaresers tjänare sågo att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom underdåniga. Efter detta ville araméerna icke vidare hjälpa Ammons barn.

When the kings who had been ruled by Hadadezer realized that they had been defeated by the Israeli army, they made peace with David, and agreed to allow him to rule them. So the rulers of Syria did not want to help the rulers of the Ammon people-group any more.