Höga Visan 2

1 »Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»

Eu sou a rosa de Sarom, o lírio dos vales.

2 »Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»

[Ele]: Como um lírio entre os espinhos, assim é minha querida entre as moças.

3 »Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.

[Ela]: Como a macieira entre as árvores do bosque, assim é o meu amado entre os rapazes; debaixo de sua sombra desejo muito sentar, e doce é o seu fruto ao meu paladar.

4 I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.

Ele me leva à casa do banquete, e sua bandeira sobre mim é o amor.

5 Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»

Sustentai-me com passas, fortalecei-me com maçãs; porque estou fraca de amor.

6 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

[Esteja] sua mão esquerda abaixo de minha cabeça, e sua direita me abraça.

7 Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.

Eu vos ordeno, filhas de Jerusalém: jurai pelas corças e pelas cervas do campo, que não acordeis, nem desperteis ao amor, até que ele queira.

8 Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.

[Esta é] a voz do meu amado: vede-o vindo, saltando sobre os montes, pulando sobre os morros.

9 Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

Meu amado é semelhante ao corço, ou ao filhote de cervos; eis que está atrás de nossa parede, olhando pelas janelas, observando pelas grades.

10 Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

Meu amado me responde, e me diz: [Ele]: Levanta-te, querida minha, minha bela, e vem.

11 Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.

Porque eis que o inverno já passou; a chuva se acabou, e foi embora.

12 Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.

As flores aparecem na terra, o tempo da cantoria chegou; e ouve-se a voz da rolinha em nossa terra.

13 Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

A figueira está produzindo seus figos verdes, e as vides florescentes dão cheiro; levanta-te, querida minha, minha bela, e vem.

14 Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»

Pomba minha, que andas pelas fendas das rochas no oculto das ladeiras, mostra-me tua face, faze-me ouvir tua voz; porque tua voz é doce, e tua face agradável.

15 Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.

Tomai-nos as raposas, as raposinhas, que danificam as vinhas, porque nossas vinhas estão florescendo.

16 Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

Meu amado é meu, e eu sou sua; ele apascenta entre os lírios.

17 Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.

Antes do dia se romper, e das sombras fugirem, volta, amado meu, faze-te semelhante ao corço, ao filhote de cervos, sobre os montes de Beter.