Psaltaren 89

1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.

Ko e Saame akonaki ʻa Itani ʻi he faʻahinga ʻo Esela. Te u hiva ʻaki ʻae ngaahi ʻaloʻofa ʻa Sihova ʻo taʻengata: te u fakaʻilo ʻaki hoku ngutu ʻa hoʻo moʻoni ki he toʻutangata kotoa pē.

2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

He naʻaku pehē, “ʻE fokotuʻumaʻu pē ʻa e ʻaloʻofa ʻo taʻengata: ko hoʻo moʻoni te ke fakatuʻumaʻu ʻi he ngaahi langi.”

3 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:

Kuo u fai ʻae fuakava mo ʻeku fili, kuo u fuakava ki heʻeku tamaioʻeiki ko Tevita.

4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» (Sela)

“Te u fakatuʻumaʻu ho hako ʻo taʻengata, te u fokotuʻu ho puleʻanga ki he toʻutangata kotoa pē.” (Sila)

5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.

Pea ʻe fakamālō ʻe he ngaahi langi ki hoʻo ngaahi ngāue fakaofo, ʻE Sihova: mo hoʻo moʻoni foki ʻi he fakataha ʻoe kau māʻoniʻoni.

6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

He ko hai ʻi he langi ʻe fakatatau ia kia Sihova? Ko hai ʻi he ngaahi foha ʻoe mālohi ʻe faʻa fakatatau kia Sihova?

7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.

‌ʻOku totonu ke manavahē lahi ki he ʻOtua ʻi he fakataha ʻoe kau māʻoniʻoni, pea ke fakaʻapaʻapa ʻakinautolu kotoa pē ʻoku tuʻu takatakai kiate ia.

8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

‌ʻE Sihova ko e ʻOtua ʻoe ngaahi kautau, ko hai ʻoku tatau mo koe ko Sihova māfimafi? Pea ko hoʻo moʻoni ʻoku kāpui koe.

9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.

‌ʻOku ke puleʻi ʻae ngaue mālohi ʻoe tahi: ʻoka hou hono ngaahi peau, ʻoku ke fakatofukī ia.

10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

Kuo ke fesiʻi ʻa Lehapi ke lailai, ʻo hangē ha taha kuo tāmateʻi; kuo fakahēʻi ho ngaahi fili ʻaki ho nima mālohi.

11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.

‌ʻOku ʻoʻou ʻae ngaahi langi, pea ʻoku ʻoʻou foki mo e fonua: ko māmani mo hono fonu ʻo ia kuo ke fakatuʻumaʻu ia.

12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

Kuo ke ngaohi ʻae potu tokelau mo e potu tonga: ko Tepoa mo Heamoni ʻe fiefia ʻi ho huafa.

13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.

‌ʻOku ʻiate koe ʻae nima māfimafi ʻoku mālohi ho nima, pea māʻolunga ho nima toʻomataʻu.

14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

Ko e angatonu mo e fakamaau ko e tuʻunga ia ʻo ho ʻafioʻanga: ʻe muʻomuʻa ʻi ho ʻao ʻae ʻaloʻofa mo e moʻoni.

15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

‌ʻOku monūʻia ʻae kakai ʻoku nau ʻiloʻi ʻae ongoongo fakafiefia: tenau ʻaʻeva, ʻE Sihova, ʻi he maama ʻo ho fofonga.

16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

Te nau fiefia ʻi ho huafa ʻi he ʻaho kotoa pē: pea ʻi hoʻo māʻoniʻoni ʻe hakeakiʻi ai ʻakinautolu.

17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

He ko koe ko e vikivikiʻanga ʻo honau mālohi: pea ʻi hoʻo ʻofa ʻe hiki ai ki ʻolunga honau nifo.

18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

He ko homau hūfanga ʻa Sihova; pea ko e tokotaha māʻoniʻoni ʻo ʻIsileli ko homau tuʻi.

19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

Pea naʻa ke toki folofola ʻi he meʻa ha mai ki hoʻo tokotaha māʻoniʻoni, ʻo pehē, “Kuo u hilifaki ʻae tokoni ki ha tokotaha ʻoku mālohi; kuo u fakahikihiki ʻae tokotaha kuo fili mei he kakai.

20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

Kuo u ʻiloʻi ʻa Tevita ko ʻeku tamaioʻeiki; pea kuo u tākai ʻaki ia ʻa ʻeku lolo māʻoniʻoni:

21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

‌ʻE tuʻumaʻu hoku nima mo ia: ko hoku nima foki ʻe fakamālohiʻi ia.

22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

‌ʻE ʻikai fai fakamālohi kiate ia ʻe he fili; pe fakamamahiʻi ia ʻe he foha ʻoe angakovi.

23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

Pea te u taaʻi hifo hono ngaahi fili ʻi hono ʻao, pea tautea ʻakinautolu ʻoku fehiʻa kiate ia.

24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

Ka ʻe ʻiate ia ʻa ʻeku moʻoni mo ʻeku ʻaloʻofa: pea ʻi hoku huafa ʻe hiki ki ʻolunga ai ʻa hono nifo.

25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

Te u ʻai foki hono nima ki he tahi, mo hono nima toʻomataʻu ki he ngaahi vaitafe.

26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'

‌ʻE tangi ia kiate au, ‘Ko koe ko ʻeku Tamai, ko hoku ʻOtua, mo e maka ʻo hoku fakamoʻui.’

27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

Pea te u ngaohi foki ia ko hoku ʻuluaki foha, ʻe māʻolunga lahi ia ʻi he ngaahi tuʻi ʻo māmani.

28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

Te u tuku ʻeku ʻaloʻofa maʻana ʻo taʻengata, pea ʻe tuʻumaʻu ʻeku fuakava mo ia.

29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

Te u ngaohi foki hono hako kenau tolonga ʻo taʻengata, mo hono nofoʻa ʻo hangē ko e ngaahi ʻaho ʻoe langi.

30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

“Kapau ʻe liʻaki ʻeku akonaki ʻe heʻene fānau, ʻo ʻikai ʻaʻeva ʻi heʻeku ngaahi fakamaau;

31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

Kapau tenau maumauʻi ʻeku ngaahi tuʻutuʻuni, pea ʻikai tauhi ʻeku ngaahi fekau;

32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

Pea te u toki ʻaʻahi ʻenau ngaahi talangataʻa ʻaki ʻae meʻa kini, mo ʻenau hia ʻaki ʻae ngaahi tā.

33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

Ka ʻe ʻikai te u hiki ʻaupito ʻeku manavaʻofa ʻiate ia, pe tuku taʻehoko ʻa ʻeku moʻoni.

34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

‌ʻE ʻikai te u liʻaki ʻeku fuakava, pe fakakehe ʻae meʻa kuo ʻalu atu ʻi hoku loungutu.

35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

“Kuo u fuakava tuʻo taha ʻi heʻeku māʻoniʻoni ʻe ʻikai te u loi kia Tevita.

36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

‌ʻE tolonga ʻene fānau ʻo taʻengata, mo hono nofoʻa ʻo hangē ko e laʻā ʻi hoku ʻao.

37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» (Sela)

‌ʻE fakatuʻumaʻu ia ke taʻengata ʻo hangē ko e māhina, pea hangē ko e fakamoʻoni ʻi he langi.” (Sila)

38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

Ka kuo liʻaki mo fākaliliʻa, mo ke houhau kiate ia naʻa ke pani.

39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

Kuo ke fakataʻeʻaongaʻi ʻae fuakava ʻa hoʻo tamaioʻeiki: kuo ke fakakoviʻi hono tatā ʻi hoʻo lī ia ki he kelekele.

40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

Kuo ke maumauʻi hifo hono ngaahi ʻā kotoa pē; kuo ke fakaʻauha hono ngaahi potu mālohi.

41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

Ko kinautolu kotoa pē ʻoku ʻalu ʻi he hala ʻoku nau kaihaʻa ʻiate ia: ko e manukiʻanga ia ʻo hono ngaahi kaungāʻapi.

42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

Kuo ke hiki hake ʻae nima toʻomataʻu ʻo hono ngaahi fili; kuo ke fakafiefiaʻi ʻa hono ngaahi fili kotoa pē.

43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

Kuo ke liliu foki ʻae mata ʻo ʻene heletā, pea ʻe ʻikai te ke ngaohi ia ke tuʻu ʻi he tau.

44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

Kuo ke fakaʻosi hono nāunau, pea lī hono nofoʻa ki he kelekele.

45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)

Kuo ke fakafuonounou ʻae ngaahi ʻaho ʻo ʻene talavou: kuo ke ʻufiʻufi ʻaki ia ʻae mā. (Sila)

46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?

‌ʻE Sihova, ʻe fēfē hono fuoloa? Te ke fakafufū koe ʻo taʻengata? ʻE vela ho houhau ʻo hangē ko e afi?

47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

Manatu ki hono fuonounou ʻo ʻeku moʻui: ko e hā kuo ke ngaohi ʻae kakai kotoa pē ke taʻeʻaonga?

48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)

Ko hai ʻae tangata ko ia ʻoku moʻui, pea ʻe ʻikai te ne mamata ki he mate? ʻE fakamoʻui ʻe ia ʻa hono laumālie mei he nima ʻoe faʻitoka? (Sila) (Sheol h7585)

49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

‌ʻE ʻEiki, ko e fē hoʻo ngaahi ʻaloʻofa ʻi muʻa, ʻaia naʻa ke fuakava ʻaki kia Tevita ʻi hoʻo moʻoni?

50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

Manatu, ʻE ʻEiki, ki he manukiʻi ʻo hoʻo kau tamaioʻeiki; mo ʻeku fua ʻi hoku fatafata ʻae manuki ʻae kakai mālohi kotoa pē;

51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår.

‌ʻAia kuo manuki ʻaki ʻe ho ngaahi fili, ʻE Sihova; ʻaia kuo nau manuki ʻaki ʻae ngaahi ʻaluʻanga ʻo ia kuo ke pani.

52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.

Fakafetaʻi kia Sihova ʻo taʻengata. ʻEmeni, mo ʻEmeni.