Psaltaren 89
1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
(En Maskil af Ezraitten Etan.) Om HERRENs, Nåde vil jeg evigt synge, fra Slægt til Slægt med min Mund forkynde din Trofasthed.
2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
Thi du har sagt: "En evig Bygning er Nåden!" I Himlen har du grundfæstet din Trofasthed.
3 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
Jeg sluttede en Pagt med min udvalgte, tilsvor David, min Tjener:
4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» (Sela)
"Jeg lader din Sæd bestå for evigt, jeg bygger din Trone fra Slægt til Slægt!" (Sela)
5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
Og Himlen priser dit Under, HERRE, din Trofasthed i de Helliges Forsamling.
6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
Thi hvem i Sky er HERRENs Lige, hvo er som HERREN iblandt Guds Sønner?
7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
En forfærdelig Gud i de Helliges Kreds, stor og frygtelig over alle omkring ham.
8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
HERRE, Hærskarers Gud, hvo er som du? HERRE, din Nåde og Trofasthed omgiver dig.
9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
Du mestrer Havets Overmod; når Bølgerne bruser, stiller du dem.
10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
Du knuste Rahab som en fældet Kriger, splitted dine Fjender med vældig Arm.
11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
Din er Himlen, og din er Jorden, du grundede Jorderig med dets Fylde.
12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
Norden og Sønden skabte du, Tabor og Hermon jubler over dit Navn.
13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
Du har en Arm med Vælde, din Hånd er stærk, din højre løftet.
14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
Retfærd og Ret er din Trones Grundvold, Nåde og Sandhed står for dit Åsyn.
15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
Saligt det Folk, der kender til Frydesang, vandrer, HERRE, i dit Åsyns Lys!
16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
De lovsynger Dagen igennem dit Navn, ophøjes ved din Retfærdighed.
17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
Thi du er vor Styrkes Stolthed, du løfter vort Horn ved din Yndest;
18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
thi vort Skjold er hos HERREN, vor Konge er Israels Hellige!
19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
Du taled engang i et Syn til dine fromme: "Krone satte jeg på en Helt, ophøjed en Yngling af Folket;
20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
jeg har fundet David, min Tjener, salvet ham med min hellige Olie;
21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
thi min Hånd skal holde ham fast, og min Arm skal give ham Styrke.
22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
Ingen Fjende skal overvælde ham, ingen Nidding trykke ham ned;
23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
jeg knuser hans Fjender foran ham og nedstøder dem, der bader ham;
24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
med ham skal min Trofasthed og Miskundhed være, hans Horn skal løfte sig ved mit Navn;
25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
jeg lægger Havet under hans Hånd og Strømmene under hans højre;
26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
mig skal han kalde: min Fader, min Gud og min Frelses Klippe.
27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
Jeg gør ham til førstefødt, den største blandt Jordens Konger;
28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
jeg bevarer for evigt min Miskundhed mod ham, min Pagt skal holdes ham troligt;
29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
jeg lader hans Æt bestå for evigt, hans Trone, så længe Himlen er til.
30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
Hvis hans Sønner svigter min Lov og ikke følger mine Lovbud,
31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
hvis de bryder min Vedtægt og ikke holder mit Bud,
32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
da hjemsøger jeg deres Synd med Ris, deres Brøde med hårde Slag;
33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
men min Nåde tager jeg ikke fra ham, min Trofasthed svigter jeg ikke;
34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
jeg bryder ikke min Pagt og ændrer ej mine Læbers Udsagn.
35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
Ved min Hellighed svor jeg een Gang for alle - David sviger jeg ikke:
36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
Hans Æt skal blive for evigt, hans Trone for mig som Solen,
37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» (Sela)
stå fast som Månen for evigt, og Vidnet på Himlen er sanddru, (Sela)
38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
Men du har forstødt og forkastet din Salvede og handlet i Vrede imod ham;
39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
Pagten med din Tjener har du brudt, vanæret hans Krone og trådt den i Støvet;
40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
du har nedbrudt alle hans Mure, i Grus har du lagt hans Fæstninger;
41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
alle vejfarende plyndrer ham, sine Naboer blev han til Spot.
42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
Du har løftet hans Uvenners højre og glædet alle hans Fjender;
43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
hans Sværd lod du vige for Fjenden, du holdt ham ej oppe i Kampen;
44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
du vristed ham Staven af Hænde og styrted hans Trone til Jorden,
45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
afkorted hans Ungdoms Dage og hylled ham ind i Skam. (Sela)
46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
Hvor længe vil du skjule dig, HERRE, for evigt, hvor længe skal din Vrede lue som Ild?
47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
Herre, kom i Hu, hvad Livet er, til hvilken Tomhed du skabte hvert Menneskebarn!
48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
Hvo bliver i Live og skuer ej Død, hvo frelser sin sjæl fra Dødsrigets Hånd? (Sela) (Sheol h7585)
49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
Hvor er din fordums Nåde, Herre, som du i Trofasthed tilsvor David?
50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
Kom, Herre, din Tjeners Skændsel i Hu, at jeg bærer Folkenes Spot i min Favn,
51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår.
hvorledes dine Fjender håner, HERRE, hvorledes de håner din Salvedes Fodspor.
52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
Lovet være HERREN i Evighed, Amen, Amen!
