Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Cântico e Salmo dos filhos de Coré, para o regente, conforme “Maalate Leanote”. Instrução feita por Hemã, o Ezraíta: Ó SENHOR Deus de minha salvação, dia [e] noite clamo diante de ti.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Que minha oração chegue à tua presença; inclina os teus ouvidos ao meu clamor.
Porque minha alma está cheia de aflições, e minha vida se aproxima do Xeol. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Já estou contado entre os que descem à cova; tornei-me um homem sem forças.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Abandonado entre os mortos, como os feridos de morte que jazem na sepultura, aos quais tu já não te lembra mais, e já estão cortados [para fora do poder] de tua mão.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Puseste-me na cova mais profunda, nas trevas [e] nas profundezas.
7 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
O teu furor pesa sobre mim, e [me] oprimiste com todas as tuas ondas. (Selá)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Afastaste de mim os meus conhecidos, fizeste-me abominável para com eles; estou preso, e não posso sair.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Meus olhos estão fracos por causa da opressão; clamo a ti, SENHOR, o dia todo; a ti estendo minhas mãos.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Farás tu milagres aos mortos? Ou mortos se levantarão, e louvarão a ti? (Selá)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Tua bondade será contada na sepultura? Tua fidelidade na perdição?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Serão conhecidas tuas maravilhas nas trevas? E tua justiça na terra do esquecimento?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Porém eu, SENHOR, clamo a ti; e minha oração vem ao teu encontro de madrugada.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Por que tu, SENHOR, rejeitas minha alma, e escondes tua face de mim?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Tenho sido afligido e estou perto da morte desde a minha juventude; tenho sofrido teus temores, e estou desesperado.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Os ardores de tua ira têm passado por mim; teus terrores me destroem.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Rodeiam-me como águas o dia todo; cercam-me juntos.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Afastaste de mim meu amigo e meu companheiro; meus conhecidos [estão em] trevas.
