Psaltaren 74

1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

משכיל לאסף למה אלהים זנחת לנצח יעשן אפך בצאן מרעיתך

2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

זכר עדתך קנית קדם-- גאלת שבט נחלתך הר-ציון זה שכנת בו

3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

הרימה פעמיך למשאות נצח כל-הרע אויב בקדש

4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

שאגו צרריך בקרב מועדך שמו אותתם אתות

5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

יודע כמביא למעלה בסבך-עץ קרדמות

6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

ועת (ועתה) פתוחיה יחד-- בכשיל וכילפות יהלמון

7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

שלחו באש מקדשך לארץ חללו משכן-שמך

8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

אמרו בלבם נינם יחד שרפו כל-מועדי-אל בארץ

9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

אותתינו לא ראינו אין-עוד נביא ולא-אתנו ידע עד-מה

10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

עד-מתי אלהים יחרף צר ינאץ אויב שמך לנצח

11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

למה תשיב ידך וימינך מקרב חוקך (חיקך) כלה

12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

ואלהים מלכי מקדם פעל ישועות בקרב הארץ

13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

אתה פוררת בעזך ים שברת ראשי תנינים על-המים

14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

אתה רצצת ראשי לויתן תתננו מאכל לעם לציים

15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

אתה בקעת מעין ונחל אתה הובשת נהרות איתן

16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

לך יום אף-לך לילה אתה הכינות מאור ושמש

17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

אתה הצבת כל-גבולות ארץ קיץ וחרף אתה יצרתם

18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

זכר-זאת--אויב חרף יהוה ועם נבל נאצו שמך

19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

אל-תתן לחית נפש תורך חית ענייך אל-תשכח לנצח

20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

הבט לברית כי מלאו מחשכי-ארץ נאות חמס

21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

אל-ישב דך נכלם עני ואביון יהללו שמך

22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

קומה אלהים ריבה ריבך זכר חרפתך מני-נבל כל-היום

23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.

אל-תשכח קול צרריך שאון קמיך עלה תמיד