Psaltaren 73

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

Salmo de Asafe: Sim, certamente Deus [é] bom para Israel, para os limpos de coração.

2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

Eu porém, quase que meus pés se desviaram; quase nada [faltou] para meus passos escorregarem.

3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

Porque eu tinha inveja dos arrogantes, quando via a prosperidade dos perversos.

4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

Porque não há problemas para eles até sua morte, e o vigor deles continua firme.

5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

Não são tão oprimidos como o homem comum, nem são afligidos como os outros homens;

6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

Por isso eles são rodeados de arrogância como um colar; estão cobertos de violência como [se fosse] um vestido.

7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

Seus olhos incham de gordura; são excessivos os desejos do coração deles.

8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

Eles são escarnecedores e oprimem falando mal e falando arrogantemente.

9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

Elevam suas bocas ao céu, e suas línguas andam na terra.

10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

Por isso seu povo volta para cá, e as águas lhes são espremidas por completo.

11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

E dizem: Como Deus saberia? Será que o Altíssimo tem conhecimento [disto]?

12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

Eis que estes [são] perversos, sempre estão confortáveis e aumentam seus bens.

13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

[Cheguei a pensar]: Certamente purifiquei meu coração e lavei minhas mãos na inocência inutilmente,

14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

Porque sou afligido o dia todo, e castigado toda manhã.

15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

Se eu tivesse dito [isto], eu falaria dessa maneira; eis que teria decepcionado a geração de teus filhos.

16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

Quando tentei entender, isto me pareceu trabalhoso.

17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

Até que entrei nos santuários de Deus, [e] entendi o fim de tais pessoas.

18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Certamente tu os fazes escorregarem, [e] os lança em assolações.

19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

Como eles foram assolados tão repentinamente! Eles se acabaram, [e] se consumiram de medo.

20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

Como o sonho depois de acordar, ó Senhor, quando tu acordares desprezarás a aparência deles;

21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

Porque meu coração tem se amargurado, e meus rins têm sentido dolorosas picadas.

22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

Então me comportei como tolo, e nada sabia; tornei-me como um animal para contigo.

23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

Porém [agora estarei] continuamente contigo; tu tens segurado minha mão direita.

24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

Tu me guiarás com teu conselho, e depois me receberás [em] glória.

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

A quem tenho no céu [além de ti]? E [quando estou] contigo, nada há na terra que eu deseje.

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

Minha carne e meu coração desfalecem; [porém] Deus [será] a rocha do meu coração e minha porção para sempre.

27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

Porque eis que os que ficaram longe de ti perecerão; tu destróis todo infiel a ti.

28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

Mas [quanto] a mim, bom me é me aproximar de Deus; ponho minha confiança no Senhor DEUS, para que eu conte todas as tuas obras.