Psaltaren 73

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

Psalm Asafa. Doprawdy Bóg [jest] dobry dla Izraela; dla tych, którzy są czystego serca.

2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

Ale moje nogi niemal się potknęły, moje kroki omal się nie zachwiały;

3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

Bo zazdrościłem głupcom, widząc pomyślność niegodziwych.

4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

Nie mają bowiem więzów aż do śmierci, ale w całości zostaje ich siła.

5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

Nie doznają trudu ludzkiego ani cierpień jak inni ludzie.

6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

Dlatego są opasani pychą jak złotym łańcuchem i odziani w okrucieństwo jak w szatę ozdobną.

7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

Ich oczy wystają od tłuszczu; mają więcej niż serce mogłoby sobie życzyć.

8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

Oddali się rozpuście i mówią przewrotnie o ucisku, mówią wyniośle.

9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

Zwracają swe usta przeciwko niebu, a ich język krąży po ziemi.

10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

Dlatego jego lud wraca dotąd i obficie leją się na nich wody;

11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

Bo mówią: Jakże Bóg może o tym wiedzieć? Czy Najwyższy ma wiedzę?

12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

Oto ci są niegodziwi, a powodzi im się na świecie i pomnażają bogactwa.

13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

A więc na próżno oczyściłem swoje serce i w niewinności obmywałem ręce.

14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

Cały dzień bowiem znoszę cierpienia i co rano jestem chłostany.

15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

Gdybym powiedział: Będę mówił tak samo, skrzywdziłbym ród twoich synów.

16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

Starałem się to rozumieć, ale było dla mnie zbyt trudne;

17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

Aż wszedłem do świątyni Bożej [i] tu zrozumiałem, jaki jest ich koniec.

18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Doprawdy na śliskich miejscach ich postawiłeś i strącasz ich na zatracenie.

19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

[Oto] jak doznali zguby! Nagle niszczeją, strawieni przerażeniem.

20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

Jak sen po przebudzeniu, Panie, gdy się ockniesz, wzgardzisz ich obrazem.

21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

Gdy gorycz miałem w sercu, a w nerkach czułem kłucie;

22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

Byłem głupi i nic nie rozumiałem, byłem przed tobą [jak] zwierzę.

23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

A jednak zawsze [jestem] z tobą, [bo] mnie trzymałeś za prawą rękę.

24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

Poprowadzisz mnie według swej rady, a potem przyjmiesz mnie do chwały.

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

Kogo [innego] mam w niebie? I na ziemi oprócz ciebie w nikim [innym] nie mam upodobania.

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

Choć moje ciało i serce ustanie, Bóg jest skałą mego serca i moim dziedzictwem na wieki.

27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

Oto bowiem ci, którzy się oddalają od ciebie, zginą; wytracasz tych, którzy cudzołożą, [odstępując] od ciebie.

28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

Mnie zaś dobrze jest zbliżyć się do Boga; pokładam w Panu BOGU moją ufność, aby opowiadać wszystkie jego dzieła.