Psaltaren 70

1 För sångmästaren; av David, till åminnelse.

Memorial de Davi, para o regente: Livra-me Deus; apressa-te para me socorrer, SENHOR.

2 Gud, kom till min räddning; HERRE, skynda till min hjälp.

Envergonhem-se, e sejam confundidos os que procuram [matar] a minha alma; voltem-se para trás, e sejam humilhados os que gostam de me fazer o mal.

3 Må de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

Virem-se para trás por causa de sua vergonha os que dizem: “Há, há!”

4 Må de vända tillbaka i sin skam, som säga: »Rätt så, rätt så!»

Alegrem-se e fiquem contentes em ti todos aqueles que te buscam; aqueles que amam tua salvação digam continuamente: Engrandecido seja Deus!

5 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; och de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare Gud!» Jag är betryckt och fattig; Gud, skynda till mig. Min hjälp och min befriare är du; HERRE, dröj icke.

Eu, porém, estou miserável e necessitado; ó Deus, apressa-te a mim; tu [és] meu socorro e meu libertador; não demores, SENHOR.